Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vexelström-maskiner och transformatorer - 187. Ledning af vexelströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 VEXELSTRÖM-MASKINER OCH TRANSFORMATORER.
Af dessa försök synes framgå, att om också den enkla
sinuslagen icke är allmänt gällande för vexelström-maskiner, den
likväl kan så nära Öfverensstämma med verkligheten äfven
vid maskiner med järn uti induktorn, att den bör kunna
till-lämpas för praktiska beräkningar.
Helt nyligen har J. Linde i Paris anställt försök med
vexelström-maskiner, bekräftande att den enkla sinuslagen gäller
äfven om järn innehålles uti induktorn, men endast i det fall
att järnkärnorna äro massiva, och att den däremot icke är
tilllämplig, så framt induktorns järnkärnor utgöras af lameller,
såsom vanligt är vid de nyare maskinerna. I detta sistnämnda
fall skulle den elektromotoriska kraften äfvensom strömstyrkan
uttryckas genom summan af flera termer, innehållande
sinus-funktioner, eller med andra ord den resulterande vexelströmmen
kunde betraktas såsom sammansatt af flera sådana strömmar,
hvardera följande sinuslagen, men med olika amplituder och
faser. Dessa försök gjordes med en maskin sammansatt af två
stora elektromagneter, hvilkas magnetiseringsström lemnades af
ett galvaniskt batteri, samt en Siemens induktor, hvilken
roterade i det mellan magnetpolerna bildade likformiga magnetiska
fältet. Lamellinduktorn innehöll 120 från hvarandra med
paraf-fmeradt papper isolerade järndelar.
187. Ledning af vexelströmmar. - Vi hafva redan
i § 66 antydt, att W. Thomson kommit till det resultat ,att
vexelströmmar i vissa fall lida större motstånd vid gången
genom ledare, än hvad likriktade strömmar göra. Sedan denna
anmärkningsvärda egenskap hos vexelströmmen nu blifvit
bekräftad och undersökt, skola vi något närmare redogöra för
densamma.
Om en likriktad ström genomgår en tråd, utbreder sig
elektriciteten öfver hela tvärskärningen. Men detta är icke längre
händelsen för vexelströmmar, i synnerhet om deras period är
kort, då strömmen samlas i trådens yttre del, hvaremot mindre
elektricitet strömmar i trådens mera centrala delar. Ju flera
strömvexlingar, som under en sekund ega rum och ju större
diameter tråden har, desto märkbarare blifver denna skilnad.
W. Thomson jämför företeelsen med den som skulle ega rum
i ett rör af obegränsad längd, fyldt med någon seg vätska, i
fall det fick glida i riktning af sin egen längd. Rörelsen skulle
småningom meddela sig från ytan till midten åt hela
väfcske-massan, så att en likformig förflyttning af vätskan till slut
skulle ega rum. Men om rörelsen är alternerande, komma endast
de yttre lagren att fullständigt deltaga i denna rörelse, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
