Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektrisk belysning - 239. Mangins projektör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANGINS PROJEKTOR. 451
Ex. Under elektrieitetsutställningen i Paris 1881 saltes 40 Brushs
lampor i verksamhet genom en dynamo, vid hvilken 29,96 hk. utvecklades vid
induktorns axel. Maskinens motstånd var 22,38 ohm och ledningens motstånd
utom lamporna 2,60 ohm. Strömstyrkan var 9,5 ampere, potentialskilnaden
vid hvarje lampa 44,3 volt. Häraf beräknas:
den af hvardera lampan upptagna elektriska energien = 44,3 9,5 = 420,85
watt = 0,57 hk.;
den af strömmen utom lamporna förbrukade energien = (22,58 + 2,60) 9,52
= 2,254,44 watt = 3,06 hk.;
den totala elektriska energien = 40-0,57 4-3,07 = 25,87 hk.;
den totala elektromotoriska kraften = 9,5 . 24,98 + 40 . 44,3 = 2,009,3 volt,
samt
den mekaniska verkningsgraden = ^~ - = 86 procent.
AI/, 9 6
Ex. Vid en Siemens & Halskes differential-lampa var J = 9,7; i = 0,19
ampere; R = 0,284 (hvaraf den grofva trådspiralens motstånd = 0,07); R’ = 2 35
ohm; P = 45 volt. Af de båda kolspetsarne, hvilkas diameter var 12 mm.,
fanns tillsammans en längd af 18 cm. i ledningen. Häraf erhålles
s = 45 . 9,7 + 0,284 (9,7)2 + 235 . (0,19)2 = 471,7 watt,
motsvarande 0,64 hästkrafter. Men härtill kommer den energi, som användes
för öfvervinnande af ledningsmotståndet i trådarne mellan lampan och maskinen.
239. Milli g in s projektor. - Vid det elektriska
båg-Ijusets användande för krigsbruk och inom flottan gör man ofta
bruk af en af Mangin
konstruerad apparat för att i en
viss riktning koncentrera
ljusstrålarne. Såsom bekant
förefinnes stor svårighet att
konstruera sferiska
reflektorer, så att man undviker
den sferiska aberrationen,
hvilken härrör af den
diver-gens hos ljusstrålarne, som
uppkommer genom den
utsträckning det lysande
föremålet eger. Mangin har för
den skull bildat en
aplana-tisk spegel af kronglas, slipad
konkavo-konvex med ytor
af olika krökningsradier.
Den konvexa sidan, som
utgör spegelns botten, är försilfrad och är den reflekterande ytan.
Eig. 256 lemnar begrepp om det sätt, hvarpå ljusets reflexion
här försiggår. En från brännpunkten F utgången ljusstråle
FIG. 256.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
