- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
625

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Elektriska motorer. - Öfverförande af mekaniskt arbete medelst elektricitet. - Elektriska järnbanor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ACCUMULATOKERS ANVÄNDANDE VID SPÅRVÄGAR. 6*25

härvid blifva för dyrbart och obeqvämt, men däremot lämpa
sig accumulatorer förträffligt för detta ändamål. Flera försök
äro ock gjorda i detta afseende och med så pass stor
framgång, att man väl kan vänta en vidsträckt tillämpning af denna
metod i synnerhet på spårvägstrafiken i städerna, ehuru
visserligen ännu mycket återstår att önska, beträffande såväl
kostnaden som accumulatorernas varaktighet.

Vi skola till en början anföra Heckenzauns senare
undersökningar häröfver, hvilka blifvit anstälda 1887-1888 i
Filadelfia. Den bana, soin därför användes, var bygd på en gård
af oregelbunden form och bildade en sluten figur af 306 m.
längd, så att vagnarne kunde oafbrutet framgå. Fyra kurvor
funnos, två med 15,25 m., en med 10 m. och en med 30,5 m.
radie. I fortsättningen af den skarpaste kurvan var en
stigning af 4,98 proc., hvilken på andra sidan följdes af 5,8 proc.
sluttning i förbindelse med den kurva, hvars radie var 30,5 m.
Den vid försöken använda vagnen (en vanlig spårvagn för två
hästar) hade två axlar på 1,85 m. afstånd från hvarandra, en
motor samt ett accumulator-batteri och vägde jämte däri varande
personer 5,3 ton. Kraften öfverfördes medelst
kugghjulsutvex-ling från motorn till den ena axeln. Med 84 element af en
nominel kapacitet af 140 ampere-timmar tillryggalade vagnen

70.5 km. väg på 6| timmar, innan batteriet behöfde omladdas.
Detta motsvarar en medelhastighet af 11,3 km. per timme.
Till en början var den elektromotoriska kraften 160 och vid
slutet 145,2 volt; medeltalet var 157 volt. Största
strömstyrkan var 120 ampere, men uppgick i medeltal blott till

22.6 ampere. Det bör dock anmärkas, att vagnen framgick en
stor del af vägen blott genom sin egen tyngd, hvarvid bromsen
varit tätt tilldragen. Endast få raster hafva egt rum. Under
dessa förhållanden användes i medeltal 4,75 elektriska
hästkrafter, hvaraf omkring 3 tillgodogjordes för dragande af vagnen.
Dragkraften beräknas häraf till i medeltal 72,6 kg., motsvarande

13.7 kg. per ton. Tätheten hos vätskan i accumulatorerna var
vid försökets början 1,186 och vid dess slut efter 6^ timme
1,126. Därefter laddades under 6 timmar med 30 ampere ström,
då vätskan åter erhöll sin normala täthet. - Vid andra
försök, gjorda af Reckenzaun med samma vagn på en spårväg å
gata, uppgick medelströmstyrkan till 23,11 ampere. - Det visade
sig äfven, att det är af väsentlig fördel att använda
regleringsapparater, hvarmed strömmen på många olika sätt kan
förändras. Efter regn, sedan skenorna blifvit rena, förminskades
den behöfliga dragkraften 15 å 50 proc. De största
svårigheterna härrörde af snömassorna, och för deras undanrödjande
användes en snöplog, anbragt vid en ram under platformen
framför vagnen. Medelst en trampa kunde snöplogen efter

Elektriciteten. 40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free