- Project Runeberg -  Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar /
686

(1893) [MARC] Author: Gustaf Robert Dahlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Telefonen och mikrofonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

686 TELEFONEN OCH MIZEOFONEN.

En annan äfven af Edison härrörande mycket egendomlig
telefon är den elektro-kemiska apparat han uppfunnit, hvilken
kan begagnas såsom mottagningsapparat, eller receptor i
förening med den nyss beskrifna transmittern. Den grundar sig
på en företeelse, som Edison förut tillämpat för konstruktionen
af sin telegrafrelais, benämnd éleldromotograf. Om ett stycke
sugpapper indränkes med mättad kalilösning och lägges på en
metallplåt, som förenas med den positiva polen af en stapel
med två eller tre Leclanchés element, och man öfver papperet
drager en vid pass l cm. bred remsa af ett platinableck, som
står i förbindelse med stapelns negativa pol, blifver friktionen
vid remsans rörelse väsentligt mindre, än när icke någon ström
där framgår. *) Eriktionskoefficienten mellan papperets och
platinans ytor förminskas således genom den elektriska
strömmens inflytande. Denna verkan är proportionel mot strömmens
styrka och eger endast bestånd, så länge strömmen varar. Den
är så betydande, att till och med de svagaste strömmar, hvilka,
icke utöfva märkbar verkan vid en elektromagnet, på sådant
sätt kunna gifva sig tillkänna. Eig. 389 antyder schematiskt,

huru detta tillämpas vid Edisons
telefonreceptor. En skifva D af
glimmer med 8 å 9 cm. diameter
uppbär vid sin midt en platinaremsa
C, hvilken utgår i horisontal riktning,
vinkelrätt mot skifvan, som är
vertikal. Platinaremsan tryckes genom
en fjäder mot cylindern A, som jämte
axeln B kringvrides med handvef
och hjulutvexling eller med ett
urverk. Denna cylinder ersätter det
impregnerade papperet: den är
nämligen bildad af en deg, sammansatt
af kalk, kali och en liten mängd
ättiksyrad kvicksilfveroxid. När en
elektrisk ström kommer från af-

sändningsapparaten, går den genom receptorns ställning, axeln,
cylindern, platinaremsan samt därifrån genom en ledning
tillbaka till förstnämnda apparat eller till jorden. När cylindern
kringvrides i den riktning visaren på ett ur roterar, uppkommer
genom friktionen mellan platinaremsan och cylindern en
spänning i den förra, och glimmerskifvan intager till följd häraf ett
läge, som i någon mån beror af spänningens styrka och således
äfven af friktionen. Enär denna förminskas vid strömmens

*) Öfver nya försök häröfver se en afhandling af Krouchkoll i Journal
de Physique, 1890, p. 79.

FIG. 389.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:16:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grdahlel/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free