Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Åtskilliga tillämpningar af elektriciteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
788 ÅTSKILLIGA TILLÄMPNINGAR AF ELEKTRICITETEN.
rerna L Landin och L W. Åbom. Garfningen, huru den ock
utföres, afser att de genom mekanisk och kemisk behandling
förberedda fibrerna i huden skola träda i förening med och
omhöljas af det använda garfämnet, hvilket kan vara af flera
slag. Dettas inträngande i hudens porer beror på kapillära
och endosmotiska krafters förvandling. Genom användande af
elektriska strömmar kan man höja dessa krafters verkan, och
det är på detta förhållande i fråga varande uppfinning beror.
I själfva verket står kapillariteten i ett visst samband med
elektriciteten, hvilket framgår af åtskilliga elektro-kapillära
företeelser, och därjämte har den elektriska strömmen såsom
bekant den egenskapen att åstadkomma en förflyttning af vissa
vätskor, genom hvilka den föres. Garfningen efter den svenska
metoden verkställes genom att huden, som skall behandlas,
anbringas i en lösning af garfämne, vare sig. organiskt eller
oorganiskt, mellan två elektroder, t. ex. två i lösningen
nedförda kopparplåtar, hvilka sättas i förbindelse med den
vexel-strömmarne frambringande apparaten. Man kan också
använda ett metallkärl för garfningen och låta detta vara den
ena elektroden. *)
Vi skola äfven anföra några försök**), som blifvit gjorda
af Landin och Hultstrand öfver garfning efter denna metod.
Dessa försök anställdes i stor skala med hela sulläderhudar.
En Siemens-Halskes vexelströmmaskin begagnades, som
lämnade 50 volt och 100 ampere, hvilket var fullt tillräckligt för
ett garfkar med något mer än 2 qv.-m. elektroder och 0,7 m.
afstånd dem emellan. En oxhud kunde då genomgarfvas på
50 till 90 timmar, beroende på den mängd garfämne man
ville tillföra. Genom reglering af strömstyrkan är man
fullkomligt i stånd att noggrant tillföra huden den mängd
garfämne som afses, hvilket är af stor vigt för en rationel
läderberedning.
Vid den franska garfningsmetoden af Worms och Båle
anbringas hudarne jämte lösningen af garfämnet i en cylindrisk
trumma, som roterar kring en horisontal axel. En elektrisk
ström från en dynamomaskin med 10 ampere och 100 volt får
genomgå en knippa af åtta koppartrådar, anbragta efter
cylinderns generatriser och ständigt nedsänkta i vätskan.
Garfningen tager i anspråk 48 till 96 timmar.
L. A. Groths metod, benämnd den engelska metoden,
liknar den franska så till vida, att hudarne och garfämnet
försättas i rörelse. Yid ett försök, som anställdes i en fabrik i
Bermondsey, anbragtes i ett kärl elektroder, bestående af
*) Se vidare: Beskrifning offentliggjord af Kongl. Patentbyrån, N:o 807.
**) Se »Kemiska Notiser», 1888, påg. 19. - Om elektricitetens inflytande
vid garfning se vidare: The Electrician, 1893, 14 april.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
