- Project Runeberg -  Grekisk metrik /
83

(1877) [MARC] Author: Aron Martin Alexanderson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Till den daktyliska taktarten (γένος ἴσον) hörande verser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYNKOPERADE DAKTYLER. 83

& 92. Likasom den vanliga hexametern med sin lugnt
fortskridande rytm är ett för den berättande episka poesien
särdeles passande versmätt, så är äfven den elegiska versen,
bvars gäng våldsamt hämmas af de båda pauserna,
synnerligen lämplig twuill uttryck för en mera upprörd
känslostämning. Den är emellertid till sin byggnad dels alltför abrupt,
dels alltför mycket likformigt symmetrisk för att med
fördel kunna användas xoetd otiyxov, d. v. s. i upprepad följd utan
andra versers mellankomst. Den förenas derföre med en
föregående hexameter och båda bilda tillsammans ett
Jστιχον ἐλεγειακόν, ἴ. 6Χ.:

«Αὐτὸς κήρυξ ἦλϑον ἀφ᾽ ἱμερτῆς Σαλαμῖνος

κόσμον ἐπέων ᾧδὴν ἀντ’ ἀγορῆς Jäuevoc (Solon tr. 1).

& 93. Ett enda distichon kan bilda en sjelfständig
komposition, såsom ofta fallet är med epigrammet, för hvilket
det elegiska distichon utgjorde en omtyckt form. Flera di.
sticha kunna äfven till obegränsadt antal förenas. En sådan
- kömposition benämnes en elegie (eleyeta), hvarmed man i
antiken förstod hvarje på elegiskt versmått affattadt
skaldestycke utan afseende på dess innehåll. Att elegien dock
ursprungligen var en för klagosången egendomlig form,
bestyrkes redan af namnet, af EXeyog, klagosång, hvilket
sannolikt är att derivera trån refrainen € Aéye € Jéye &. Såsom
den erotiska elegiens grundläggare berömmes Mimnermus.
Afven utöfver den subjektiva lyrikens gränser har elegien
fått en vidsträckt användning och lämpar sig väl för hvarje
fall, då man åt en tanke vill gifva en energisk och skarpt
begränsad form, t. ex. i Solons och Theognis politiska
elegier eller i den epigrammatiska och.gnomiska poesien.

Hos scenieci förekommer den elegiska formen endast
undantagsvis. I Eur. Andr. 103—116 utgjuter Andromache i
sju på hvarandra följande disticha klagan öfver Trojas
fall och sin egen fångenskap. Aristoph. Pax 1298
förekommer ett från Archilochus lånadt distichon.

& 94. Att elegien från början brukade sjungas med
flöjtaccompagnement, är till fullo bestyrkt. Tidigt nog tyckes man
dock hafva öfvergått till det blott deklamatoriska föredraget. På

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:19:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grmetrik/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free