Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Till den daktyliska taktarten (γένος ἴσον) hörande verser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
98 ΚΑΡ. VIII B. ANAPÄSTISKA VERSER.
4
emot systemets slutvers stundom är en akatalektisk dimeter
eller en basis anapestica. Till sin byggnad kunna dessa
verser för öfrigt icke obetydligt afvika från den för det
strängare systemet gällande normen. Det jemnmått i
fördelningen af vers-schemats långa och korta stafvelser, hvilka
i det strängare systemet kräfves ej mindre af sjelfva
marschtakten, än af innehållets vanligen lugna och harmoniska
stämning, är nemligen i de lyriska anapästerna ej påkalladt.
Tvärtom tillgriper skalden, alltefter beskaffenheten af den
känslostämning som skall uttryckas, ofta den ena eller den
andra ytterligheten i vers-sehemats sammansättning, så att
man stundom träffar flera verser i följd bildade af blott
spondéer, stundom äter en mängd af daktyler och
proceleusmatici, dessa sistnämnda talrikast i komedien. I
afseende på cesuren råder i’ detta slag af anapäster stor frihet.
Stundom tyckes man till och med hafva velat undvika de
strängare anapästernas cesurer. Afven hiatus och syllaba
anceps vid verssluten inom systemet undvikes icke alltid,
t. ex. Eur. Ion 167, 175; Iph. Taur. 125, 131.
Graden af frihet i dessa friare anapäster är ganska olika.
Stundom är den så ringa, att tvekan uppstår, huruvida en
anapästisk komposition bör räknas till det strängare eller friare slaget.
Detta är händelsen t. ex. i Soph. Antig. 929—943, der det friarc
kompositionssättet röjer sig endast i v. 938 ϑεοί τε πατρογενεῖς
och 941 τὴν βασιλίδα μούνην λοιτεὴν genom sammanträffandet
af fyra korta stafvelser, hvarföre äfven Dinrdorf genom att
emendera den förra af dessa verser till xa ϑεοὶ προγδνεῖς och
utesluta den andra trott sig böra återföra det ifrågavarande partiet till
de strängare anapästernas klass. Vanligen utmärka sig tragediens
friare anapäster genom en öfvervägande mängd af spondéer,
hvar- före de äfven af Hermann ”kallas anapesesti spondiaci. Å andra
sidan saknpas dock äfven i tragedien ingalunda exempel på talrika
upplösningar, äfven flera på hvarandra följande proceleusmatici.
Till de friare anapästiska systemerna brukar man för öfrigt, ehuru
mindre egentligt, räkna äfven sådana kompositioner, i hvilka jemte
«rundelementerna, ,dimetrar, paroemiaci och dipodiska baser,
förekomma äfven anapästiska tripodier eller till och med alloiometriska
verser, såsom daktyliska hexametrar, logaoeder, dochmier. Τ}}
åskådliggörande af det vexlande skaplynnet hos de friare
anapästerna anföras följande exempel, i hvilka, för att bereda en lättarc .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
