Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Fi donc! — inföll hennes nåd, som hörde den sista
anmärkningen. — Den, som är riktigt fin, har aldrig många
barn.
— Men tänk, hvilken gentil uppfostran de ska få! —
kacklade alla i korus och kommo öfver ens om, att hade man
aldrig förr haft några kycklingmönster i hönsgården, så skulle
man nu få se dem.
— Kip, kip, kip! — pepo de små halfblodskineserna
och sprungo efter modren, som sökte upp mat åt dem den
första tiden, men när de sedan blefvo allt större, så måste
de plocka på egen hand. Dessutom började »hennes nåd»
bli så upptagen med fröknarnas uppfostran, att hon ej längre
hann med att tänka på att skaffa dem något i kräfvan. Från
tidigt på morgonen, tills det blef dags att sofva, hördes »hennes
nåds» stämma: — Det passar inte, mina små söta barn, kom
väl i håg att det passar inte!
— Ka, ka, ka, ka, ka, här finns präktiga maskar! —
kacklade de andra hönsen borta på sopbacken, och strax ville
de små skynda dit, men då ropade hennes nåd: — Fi donc!
Inte passar det för er att gå der och krafsa. Ni skulle ju
alldeles smutsa ner era fina hvita fjädrar.
-— Kip, kip, kip! Vi ä’ så hungriga! — pepo de små.
— Hellre må ni vara det än göra något, som inte är
riktigt gentilt — sade hennes nåd.
En dag öfvade sig de andra unghönsen att flyga upp
och sätta sig på ladugårdstaket. Efter många och långa
öfningar lyckades det också alla att göra den svåra färden.
— Kip, kip, kip! Det vilja också vi lära oss! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
