Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blixtrade i solen, men när månen sken, blänkte sköldarne som
tusentals silfverlyktor.
Konung Garms hof var vida beryktadt för sin glans.
Stora skaror af hofmän gingo der i gyllene drägter, och i
försalarne sutto och lågo tusenden af långskäggiga kämpar i
stålharnesk, ty Garm var en krigisk konung, som ofta drog
ut på härnadståg.
Garm hade allt, hvad en menniska kan önska sig af
rikedom och prakt. Han kunde befalla öfver sina undersåtars
lif och gods. Hvarje ögonblick han ville, kunde han gifva
fester i sitt slott eller i sina trädgårdar och parker. Han
kunde befalla fram barder att sjunga sitt lof och sköna
danserskor att jaga bekymren från sin panna. Men med allt
detta var dock Garm icke lycklig, ty sedan lång tid tillbaka
hade en svår plåga hemsökt honom. Ni kan lätt tänka er
hur svår den var: han kunde icke sofva, den stackars
kungen. När natten sänkte sig ned öfver borgen, och
hofmännen somnade och kämparne snarkade högt, då låg Garm
der ensam vaken och suckade eller rasade, derför att sömnen
flydde hans ögon.
En dag utgaf Garm ett påbud, att alla läkare i landet
skulle hvar i sin ordning försöka att bota hans onda, och
den, som icke lyckades, skulle förlora sin högra hand. En
stor del af de konsterfarne männen skyndade att lemna
landet, men några kommo sjelfmant, och andra grepos af
konungens folk och fördes till Garms borg.
Flera af läkarne redde till sömndrycker åt konungen,
men gräsliga drömmar plågade då den mäktige monarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
