- Project Runeberg -  Sagor / Andra samlingen Nya sagor /
43

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En af de vingade små steg fram och sade: — Jag såg
en man, som hade många egodelar och som gaf deraf åt de
behöfvande; men icke åt dem, som kommo till hans dörr och
räckte fram handen; ej heller åt dem, som qvidande bönföllo
honom, när han ensam vandrade på vägen. Då han gaf, fingo
tusenden sinom tusenden höra talas derom och han lät högt
förkunna att all hans egendom efter hans död skulle för de
lidande blifva en välsignelsens källa, som skulle bära
välgörarens namn och för alla tider vittna om hans stora
välgörenhet. Och menniskorna prisade honom för hans goda hjerta,
och han belönades derför med de utmärkelser, som jordens
mäktige gifva. Detta var den goda gerning, jag såg. O Herre,
skrif den in uti lifsens bok!

Pennan, som hölls af den osynliga handen, rörde sig
öfver bladet, och den goda gerningen blef inskrifven, men
som punkt sattes fåfängans mångfärgade stjerna.

Då steg den andra engeln fram och talade: — Jag stod
en dag i en torftig landtmans hydda. Då bultade någon på
dörren, och då landtmannens hustru öppnade, så stod der på
trappsteget en blek och eländig qvinna med ett barn vid
bröstet. — »Jag bodde ej långt härifrån med min man och
mina två barn. Men en natt brann stugan upp. Min man
bar först ut mig, så min lille gosse här; men då han sprang
in i det brinnande huset för att rädda vårt andra barn, så
kom han aldrig mera ut». Så talade qvinnan och sjönk
utmattad ned. Men landtmannen reste henne upp igen och
plägade henne och barnet med det bästa, han hade. Och
landtmannen sade till henne: — »Ingenting eger jag, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free