Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— I morgon bittida gå vi till sta’n och sälja blommorna,
och så köpa vi för pengarne något godt hem åt dig, mor, så
att du blir frisk igen.
Ett mildt leende smög fram öfver modrens läppar, och
hennes ögon strålade, då hon fäste dem på de små, som
stodo vid sängen.
Då blefvo plötsligt gullvifvorna så underliga till mods,
och de tyckte ej längre att stugan var mörk. Nej, der var
långt ljusare än ute på dikeskanten. Barnens röster klingade
mycket vackrare än trastens sång i skogen, och blicken ur
modrens öga kändes varmare än solens strålar. De nyss så
sorgsna blommorna voro nu glada öfver att barnen tagit dem
med sig, och de fingo ej på hela natten en blund i sina ögon
af bara lycksalighet.
Följande morgon blefvo gullvifvorna bundna till en bukett,
och de små flickorna buro dem till den stora staden, der allt
var grått och hvitt och der ingen enda blomma sökte fröjda
sig åt solen. Barnen ställde sig på torget, och så kom der
en fin dam och fick se gullvifvorna.
— Gullvifvor redan! — utropade hon och lutade sig
ned för att lukta på blommorna. Och då började de att
dofta så innerligt, ty — tänkte de — om vi behaga den fina
damen riktigt, så få de små mera pengar för oss.
Den fina damen tog gullvifvorna och gaf åt de små en
stor silfverslant. Och barnen sågo först på slanten och så på
hvarandra, och med glädjestrålande ögon nickade de sedan åt
gullvifvorna, som nu blefvo burna upp i ett stort hus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
