- Project Runeberg -  Sagor / Andra samlingen Nya sagor /
53

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då tyckte Jon att berget öppnade sig och han sjönk
sakta ned. Öfver hans hufvud blef allt mörkare och mörkare,
men der nere, dit han sakta sänktes, strålade ljus, och då
han slog upp sina ögon, såg han att han stod i en stor sal,
der golf och tak gnistrade af bergets rika skatter.

Rundt kring hela salen, upp och red, fram och åter,
flämtade mång’ tusen lågor, och somliga strålade likt
stjernor, andra med en mattare glans; men inga andra väsen
syntes än. de flämtande lågorna.

Och en röst, som liknade ropet af tusende röster,
skallade och gaf eko från alla sidor af salen: — De lågor, du
här ser, äro sanningens andar, som längta efter frihet, men
de kunna ej komma ut bland menniskorna, förr än vägen till
sanningens tempel är funnen. Der uppe på jorden gå många
vägar, men om du är stark, så vandra på den stig, som går
till sanningens tempel. Svåra hinder skola resa sig emot dig,
och ofta skall du vackla, men gå blott ihärdigt framåt, så
skall en gång vår befrielses timme slå.

I det samma tindrade en stjerna, klarare än de andra,
och liksom vinkade pilten framåt.

— Här ser du din ledstjerna, som du skall följa, om du
vill nå det härliga målet! — ropade åter den skallande rösten,
men så blef det tyst, och ekot dog så småningom bort. Jon
slöt sina ögon af bäfvan och kände sig buren uppåt igen.
Under honom blef allt mörkare och mörkare, men der uppe
strålade ljus, och då han slog upp sina ögon, belyste
morgonsolen hans anlete, och han hörde fåglarnes morgonsång
nedifrån dalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free