Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, nej! — utropade han. — Dig, klara stjerna,
följer jag intill döden!
Och då han såg upp mot branten, så lyste stjernan der
ofvan så klar, att hvarje remna, hvarje buske på berget
tydligt kunde skönjas ända upp till högsta toppen.
Med gladt mod började Jon att stiga uppåt, men
kommen på halfva vägen, måste han flämtande af trötthet sätta
sig ner vid randen af en liten källa, som porlade fram ur
berget och stannade i en fördjupning. Jon lutade sig ned
för att dricka och då såg han i källans spegel ett
gubbhufvud med hvita lockar.
— Så gammal redan! Då måste jag skynda! — ropade
han och började åter att klättra uppåt och höll sig fast med
darrande händer. Hunnen nära till toppen, kunde Jon icke
gå längre, men han släpade sig fram, med blicken ständigt
fäst på stjernan, som vidgade sig allt mer och. mer.
Ändtligen var Jon uppe, och på en höjd helt nära såg
han ett härligt tempel, ur hvars innersta ett bländande ljus
strömmade fram. Det var sanningens tempel, målet för
vandrarens färd, men han förmådde icke att kräla dit fram.
Då hörde Jon rösterna från skogssnåret, från floden och från
den breda trappan, och alla sade de:
— Hvad har du nu till lön för din sträfvan, då du ej
får komma dit in?
Och Jon slog upp den matta blicken, ett svagt leende
flög öfver hans läppar, och han sade:
— Jag har funnit vägen, på hvilken andra skola vandra.
Detta är för mig en härlig lön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
