- Project Runeberg -  Sagor / Andra samlingen Nya sagor /
72

(1874-1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammetsbok med silfverkorset på, men bäst hon satt der, så tänkte
hon på blommorna i den nya hatten, och då förvillade hon
sig, så att hon icke mera fick rätt på versen, som sjöngs.
När predikan började och Maria skulle höra på, så tänkte
hon i stället på, hvad folket ute på kyrkbacken hade sagt:
— »Hvad hon är söt, den lilla fröken, och så grann sedan!»
— ljöd det i Marias öron, och det, tyckte hon, lät bra mycket
vackrare än prestens predikan. Och så tittade hon sig
omkring för att se efter, om icke alla menniskor i kyrkan bara
sneglade på hennes plym och på de röda rosorna, som hängde
mellan gröna blad på sidan om hattkullen. Och bäst hon
satt, tyckte hon att rosorna började växa och skjuta i höjden.
Stänglarne blefvo allt längre och längre, och till sist nådde
blommorna upp till kyrkhvalfvet, och der slingrade de sig
om en stor jernkrok och drogo hatten upp till sig. Då blef
Maria förskräckt, och hon sträckte båda händerna till
hufvudet — der satt hatten qvar, och rosorna hade ej rört sig från
sin plats. Det var således bara inbillning, men Maria var
ändå så uppskrämd, att hon tyckte sig höra hur hjertat
bultade tick tack, liksom den stora väggklockan hemma på
herrgården.

Under tiden satt Tiggar-Ingrid på grafstenen der ute på
kyrkogården. Hon tänkte på att hon kommit till kyrkan för
att bedja för mor, som låg sjuk och hjelplös i stugan der
uppe i skogen.

— Om jag ändå tordes gå in! — suckade Ingrid, men
det tordes hon icke. — Bedja för mor vill jag ändå — sade
hon för sig sjelf och knäppte samman sina små händer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:23:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grsagor/2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free