Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårda jernet för att deraf smida plogar, att plöja jorden med,
och svärd, att dermed försvara sitt fosterland.
Nu började så småningom bergen att blifva allt högre och
skogarne allt tätare. Breda elfvar brusade fram i dalarne,
och vilda forsar störtade från klippa till klippa. Plötsligt
skimrade der liksom ett hvitt sken mot den högblå horizonten.
— Är det en flock svanor, jag ser? — frågade Harald.
— Nej, det är de snöklädda fjälltopparne.
Harald såg och såg, och han kände hur hjertat började
fyllas af en växande kärlek till detta paradis, som han ej
anat vara så nära. Och han kysste och smekte svanen, som
fört honom med sig. Tiden gick fort, men Harald märkte
dock att de varit länge på färden, och derför sade han:
— Lider det inte nu till qvällen?
— Ack, nu är det natt!
— Men solen lyser ju ännu?
— Ja, sådan är sommarnatten här 1 mitt paradis.
Tätt invid fjällsjön slog svanen ned, och när Harald der
satt invid sin ledsagares sida, sade han:
— Nu vill jag veta namnet på det härliga land, som
du har visat mig.
— Ack, mitt barn, det landet är ditt eget fosterland,
ditt kära Sverge! Här är också jag född, och derför älskar
jag dessa dalar långt mer än söderns rika länder. Och nu,
då jag har låtit dig ana allt, hvad skönt här finns, så skall
också du älska detta land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
