Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
herrar af rikets aldra högsta adel, ja, smorda furstar
och arfherrar, som voro så ovetande i sin Historia
na-turalis och Materia magica, att den gemenaste
markt-schrejare icke kan vara mera bondaktigt öfvertrogen
än de voro. De satte till och med tro till det vidt
utspridda, försmädliga landsryktet, att det att göra
guld, det är som att taga en dvaldryck eller
läke-doms-pillula; endast en har den rätta uppteckningen,
så blandas det till hopa, sättes på elden, en formula
utsäges och derpå skall guldet vara der. Sådant hafva
styfverstackare och ignorantiska personer utspridt —
dem djefvulen må hafva! Kunna de menniskorna då
icke förstå, att så framt det ginge an på det viset,
så skulle verlden simma i guld? Väl är det, som goda
auctores, säkerligen med rätta, förmoda, sålunda stäldt
af naturen, att endast en viss del af materien kan
luttras ut i guldets gestalt, men vi skulle likväl blifva
öfversvämmade. Nej, guldmakarkonsten är en
vansklig och kostsam konst. Det vill en lycklig hand till,
det måste vara vissa synnerliga konstellationer och
konjunktioner för hand, om guldet rigtigt skall
framvälla. Icke alla år är materien lika guldgifvande,
nej, nej; betänk dock, att det ingen ringa destillatio
eller sublimatio är, utan en naturens omskapning, som
skall försiggå. Ja, jag vågar säga, att det går en
darrning genom naturandarnas pauluner hvar gång en
del af det pura, tindrande blanka guldet befrias ur
materia vilis’ tusenåriga omfamning!»
»Men», svarade Ulrik Frederik, »I må förlåta jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
