Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycker att på så sätt kommer det en viss glans och
storhet över dessa tappra bortgångna som Ethel
gjorde sig så lustig över, och generaldirektör Wohlin
blir rehabiliterad ännu i livstiden.
I den där pensionatssalongen med sina
allmogemöbler och Lyssna till den granens susning i
gobe-längstygn, utspelades under vårt dumma gräl en liten
scen ur ett drama, vars egenhet är att de nya aktörer
som träda till för varje akt inte vet hur pjäsen
började, men ändå säger sina repliker rätt.
Det är mycket svårt för mig när jag med denna
bild ska klargöra vad jag menar, och återigen som
så många gånger förr (men kanske nu för sista
gången) rasar jag över min intellektuella
begränsning. Det är verkligen inte vidare lyckat att ta till
en annan bild för att förklara den första, och ändå
måste jag det. Jag tänker mig att om fransmännen
får hålla på och befästa sin gräns mot Tyskland så
länge till dess de hunnit glömma att tyskarna nånsin
varit innanför denna gräns, då kommer en liknande
situation uppstå som den i vilken män och kvinnor
lever nu. För att bilden inte ska halta alltför mycket,
måste också tyskarna — liksom kvinnorna — ha
glömt sin historia och skratta hjärtligt åt de fantaster
som vill överbevisa dem om att de nånsin belägrat
Paris eller slagits vid Verdun.
Den lättrörda vaksamheten på Maginot- och
maskulinitetslinjerna skulle i detta tänkta fall
kunna förklaras ur en ångest vars ursprung är
glömd, och enda sättet att åstadkomma demole-
■190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
