Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
clerslagna fönster och våra bukiga, svagt rosa- och
grönskimrande rutor i borgmästargården var numera
det enda som gav mitt liv dess dager.
Emellertid hade vi alla överskattat
rösträttskvinnornas handlingskraft. Julius fick ett något minskat
röstetal men det skylldes på vänstervinden och den
impopularitet han fick lida av dem som fruktade
för Äköpings solvens.
Julius visade under allt detta en viss imponerande
säkerhet. Han förklarade att utställningens
välsignelser skulle visa sig så småningom och likaså
vänstersegerns förbannelser.
En dag, det måste ha varit i början på oktober
kom Julius in till mig med något skärt i handen som
visade sig vara en tusenkronesedel.
— Bli nu inte ursinnig, sa han, men det här är
din kvartalsutbetalning. Det behövdes inte alls att
bråka med Hoheneckarna, ty då Helinut insåg att
han inte kunde komma från
testamentsbestämmel-serna fogade han sig. Det var ju hyggligt, och för
att vara hygglig tillbaks så avstod jag från att kräva
ut det som du haft att fordra sen svärmors död.
— Det kunde du gott ha gjort, sa jag, och då blev
det en lång litania över fruntimmers fullkomliga
brist på logik och sammanhang. Men i själva verket
var min hållning fullkomligt logisk. Då vi förra
gången diskuterat legatet hade jag brytt mig om ifall
Hoheneckarna ansåg mig närig eller storslagen, men
nu brydde jag mig inte längre om det. Hellre hade
jag velat ha dessa upplupna pengar samlade, ty
■265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
