Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stackars farbror Menander såg ut som en
skrynklig bantande gammal elefant i predikstolen. När han
läste upp domtexten: "Vad I icke haven gjort en av
dessa minsta, det haven I icke gjort mig", kom
genom en underlig idéassociation icke landstormarna
utan min lillebror för mitt medvetande. Först kunde
jag inte förstå varför han var en av dessa minsta
som jag försummat. Men sen under predikan som jag
inte hörde på mindes jag honom i olika situationer:
hur outtröttligt han sjungit för mamma under
hennes dödskamp och hur underligt han sett på mig då
K. B. och jag drogs om vem som skulle få äran att
ha Karna till gäst.
Sigrid var inte i kyrkan. Jag hade mycket
bråttom till prästgården efteråt men Sigrid
förstod inte heller mina idéer. När jag berättade
för henne att jag brukade sitta och tänka så
livligt på ringningarna och brevbärarna som
betydde dödsbud för de krigförande ländernas
kvinnor, att jag fick en chock när det ringde på min
egen neutrala dörr, så såg hon på mig med oväntad
stränghet. Och när jag fortsatte att på det här sättet
kunde jag i längden inte leva och veta att unga
människokroppar sönderslets som om de varit min egen
sons, då lät hon mig inte tala till punkt, emedan det
var hädelse, sade hon. Guds vilja skulle man inte
mästra. Den arbetade i den lidande jorden som den
arbetade i henne. I henne? Min Gud då såg jag först
att hon .. Ja under skulle ske. Hon skulle denna gång
efter lång ofruktsamhet få ett fullkomligt barn, och
■272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
