Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig hörde jag hur Karin Beata ställde diagnosen:
"fullt utbildad hysteri."
Däröver grät jag sedan bakom en skärm åtminstone
en kvart. Jag tyckte hysteri lät lika skamligt som
syfilis, i själva verket skamligare, om ingendera
sjukdomen hade jag någon aning. Först när jag
blivit kallad hysterisk i femton år lärde jag mig att
sätta en viss ära däri.
— Gode Gud, bad jag in mot mina våta händer,
hur har jag kunnat bli hysterisk. Något svar fick jag
inte, saken förblev en gåta. Först långt senare kom
jag på en förklaring genom en bok om växt
fysiologiska experiment som gjorts med akacior bland annat.
Dessa försök skulle ha visat att ett träd kan bevara
minnet av en stympning det undergått så att det
reagerar med darrning då en yxa viner i dess närhet,
medan andra träd som inte vet vad detta vinande
betyder förhåller sig lugna. Jag tänkte då genast att
jag helt enkelt var en akacia som visste. Ömtålighet
för fysisk beröring hade jag ju gemensam med
akacian. Efter min förlossning var det så med mig att
en knuff i förbifarten framför ett stånd på Åköpings
torg kunde komma mig att darra av obehag alldeles
som vid landshövdingens klapp på axeln och
landshövdingskans moderliga omfamning. En gång i
Stockholm då jag stod i en folkträngsel och läste
krigstelegram började man tränga mig och trampa
från alla sidor och flåsa mig i nacken, ty det hade
hänt något sensationellt vid Ypern. I den kränkning
jag och min son därvid erfor upplevde jag så starkt
■281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
