Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP II. Lefnadsvillkoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragas än hvad som rör dessa etablissement själfva. Den
lilla hushållsräkning, som jag senast anfört, är däremot
lärorik, därför att den pekar ut öfver vidare förhållanden.
Jämfördt med den första, som omfattade en hel månad, visar
den, att 9 kronors ökad inkomst pr vecka lämnar ett
relativt välstånd, när denna inkomst förvärfvas utan att hustrun
behöfver dragas bort ifrån det gemensamma hemmet. Ja,
man kan lugnt draga den slutsatsen, att med endast 4
kronors ökad inkomst, d. v. s. 208 kr. om året, som skulle
användas till kläder, skodon m. m., skulle i alla händelser en
del af de värsta bekymren vara aflyftade. Ty man torde
medgifva, att med de priser på födoämnen m. m., som här
förefinnas, äro 16 kr. i veckan bra nära gränsen af armod.
I själfva verket får man bland spinneriarbetarna allmänt
den uppgiften, att kontanterna gå åt till husrum och föda,
och det står ändå hårdt, om penningarna här räcka till.
För att få kläder är skuldsättning den enda utvägen.
Men 16 kr. i veckan är en lön, som en mycket stor del
af våra arbetare icke uppnår. Det fins t. ex. en klass, som
går under det gemensamma namnet grofarbetare. Dessa
hafva icke lärt något yrke, och deras sysselsättning växlar
med årstiderna. Dessa arbetare hafva genomgående ännu lägre
lön. Under långa tider af vintern uppgår den till kr. 10,50,
och att detta är liktydigt med ren svält eller också en kedja
af outredbara ekonomiska trakasserier och finter, är alldeles
påtagligt. Det är bland de arbetsföra ur denna klass, som
den i storartad skala drifna moderna välgörenheten oftast
finner föremålen för sina omsorger.
Skulle icke möjligen något af den energi, som offras
på barmhertighet, äfven kunna användas på att vinna
rättvisa? Är det icke rättvisa, att hvar och en i bokstaflig
mening bör kunna lefva på sin arbetsförtjänst? D. v. s.
skaffa sig lifvets mest oundgängliga förnödenheter.
Barmhertigheten skall alltid finna tillfälle att öfva välgärningar
men den skulle öfva den med bättre samvete, om den icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
