- Project Runeberg -  Gud i naturen /
104

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - I. Materiens omlopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ni dröjer! ni svarar icke? Ni är likväl från Göthes
land. Erinrar ni er icke Wagners dystra laboratorium,
alldeles uppfyldt med hopblandade, oformliga apparater,
härdar och deglar för fantastiska experimenter? Den nämnda
flaskan var redan i hans händer. Återkalla edra minnen,
hör på den underbara scenen: det ar den evige.
Mefistofeles, som samtalar med alkemisten.

»Wagner (vid härden);» Klockan ljuder; hon skakar
starkt de af sot svärtade murarna; ovissheten i en så
högtidlig väntan kan ej förlängas mera. Mörkret börjar redan
ljusna; redan glänser något på flaskans botten [1] likt ett
lefvande kol; nej, likt en glänsande karbunkelsten, hvilken
kastar tusendetals lågor kring sig i mörkret. Ett rent och
hvitt ljus synes! Blott jag icke går och förstör det denna
gång. Ah! min Gud, hvilket, väsen nu på dörren!

Mefistofeles (inträder). Hvad står här på?

Wagner (sakta). En menniska håller på att göras!

Mefistofeles. En menniska? Och hvilket förälskadt
par har ni då stängt inne i härden?

Wagner. Gud bevare mig väl! Det gamla sättet att
afla förklara vi för idel skämt. Den späda punkt ur
hvilken lifvet framsprang, den ljufva kraft som trängde ur det
inre fram samt tog och gaf, bestämd att bilda sig sjelf,
att först tillegna sig det närmaste, derefter det främmande,
den är nu afsatt från sin värdighet; om djuret ännu finner
nöje deri, så bör dock menniskan, som är begåfvad med
ädlare egenskaper, hafva ett renare och högre ursprung.
(Vänder sig mot härden). Det glänser! Nu kunna vi
verkligen hoppas, att, om vi lyckas att af hundrade ämnen
och genom blandningen — ty allt beror af blandningen —
med lätthet sammansätta den menskliga materien, fängsla
henne i en kolf och behörigen omdistillera henne, verket
skall i all tysthet fullbordas. (Vänder sig ånyo mot
härden).
Det sker! Massan rör sig i klarare ljus, och min


[1] Denna föreställning om andarnas innestängande i kristallen är
temligen vanlig för medeltidens trollkarlar. Påfven Benedictus IX
höll sju dylika sammansvurna innestängda i en sockerask.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free