Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Lifvet - II. Väsendenas ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då föränderligheten en gång antagits, såväl som
tillvaron af en mäktigt verkande orsak hvilken städse är beredd
att arbeta, kommer man lätt till den slutsatsen, att
förändringar som äro på något sätt nyttiga för individerna i
deras lifsförhållanden kunna bevaras, öfverflyttas och hopas?
Om menniskan kan med tålamod utvälja de förändringar
som äro henne nyttigast, hvarför skulle naturen då icke
välja de förändringar som äro nyttiga för dess under
vexlande lefnadsförhållanden lefvande alster? Hvilka gränser
kan man antaga för denna makt, när den verkar under
många år och strängt ransakar hvarje djurs hela byggnad,
organisation och vanor, för att befrämja det som är godt
och undantrycka det som är ondt? Det tyckes ej finnas
någon gräns för denna makt, hvars verkning är att
långsamt och på ett beundransvärdt satt lämpa hvarje form
efter lifvets mest invecklade förhållanden.
Alldenstund hvarje art, på grund af den geometriska
progression i återalstringen som är för densamma
egendomlig, sträfvar att omåttligt tillväxa i antal, och de
förändrade ättlingarna af hvarje art förökas så mycket mera,
ju mera de omvexla i vanor och byggnad, så har lagen
för det naturliga valet en ständig böjelse att bevara de
mest olika ättlingarna af hvarje art, hvilken som helst.
Deraf följer, att under det länge ihållande loppet af deras
på hvarandra följande förändringar sträfva de små olikheter,
som utmärka varieteterna af samma art, att tillväxa, tills
de blifva de större olikheter som utmärka arterna af samma
slägte. Nya och mera fullständiga varieteter skola
oundvikligen följa på och utrota de äldre, mindre fullkomliga
varieteter som utgöra en mellanlänk mellan lägre och högre,
och deraf skall följa, att arterna skola bli desto mera
bestämda och utpräglade.
Man kan invända, att man icke i verkligheten ser
dylika förändringar. Men teoretikern svarar, att det naturliga
valet, som endast verkar genom att samla fördelaktiga, lätta
och vexlande förändringar, icke kan plötsligt åstadkomma
stora förändringar, utan blott verka med långsamma och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
