Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - I. Hjernan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklingen och den komparativa anatomien, utvidgar sig
och slutar med att öfverväldiga och under sig
sammantrycka alla de andra delarna. Denna utvidgning ökas i
djurens rad, alltsom dessa höja sig i den organiska skalan
och med en tydlig sträfvan hän mot menniskohjernans typ»
Sedt uppåt, tyckes hvarje halfklot utgöra en särskild
massa, som på sin yta företer en mängd vridna fåror, hvilka
åtskilja tarmformiga valkar eller circonvolutioner. De båda
halfkloten äro i allmänhet lika hvarandra. De äro delade
i trenne segmenter, som följa på hvarandra och sträcka sig
framifrån bakåt: pannans, hjessans och bakhuvudets lober.
Sedt från sidan, kommer härtill: den lägre tinningsloben
och dessutom en liten undangömd lob, som man kallat ön
eller centralloben.
De forna anatomerna. hafva egnat blott föga
uppmärksamhet åt circonvolutionerna, och så mycket mindre som
de snart funnit att de båda halfkloten icke äro helt och
hållet symetriska. Man ansåg derför circonvolutionernas
fördelning vara tillfällig eller betraktade dem, enligt en
forskares anmärkning, såsom »en hop tarmar» kastade huller
om buller, så att tecknarna brukade framställa dem efter
sitt godtycke på de anatomiska plancherna.
De mera djupgående iakttagelserna på sista tiden ha
dock lärt oss, att denna vackra oreda är en verkning af
naturens konst och att en bestämd plan förefinnes, en viss
lag som anda dittills icke anmärkts, derför att man alltför
uteslutande inskränkt undersökningarna till menniskan allena.
Det hände naturforskarne, hvad som brukar inträffa med de
personer hvilka äro föga bevandrade i arkitekturen, som,
midtibland ymnigheten af elementer hvilka öfverlasta en
stil, ej kunna utfinna grundplanen dertill. Enligt de senaste
undersökningarna skulle dessa circonvolutioner i hjernan
tillochmed vara af väsentlig vigt, och vi skola tala härom
innan vi sysselsätta oss med volym och vigtförhållandena.
Denna hjernans form är enligt Gratiolet egendomlig
för apan och menniskan, och i hjernans veck råder en
allmän ordning, en indelning, hvars typ är gemensam för alla
dessa varelser. »Denna öfverensstämmelse i anordningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
