- Project Runeberg -  Gud i naturen /
180

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - I. Hjernan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hunden, bäfvern, katten. Men man får ej glömma
matematiken, utan erinra sig att volymerna förhålla sig till
hvarandra såsom diametrarnas kuber, under det att ytorna
endast förhålla sig till hvarandra som qvadraterna. En
tillväxande kropps volym växer snabbare än dess yta. Vi
vilja räkna ut det med följande exempel: Ett klot om 2
meters diameter mäter 12m,566 i ytan och 4m,188 i
volymen; ett klot om 3 meters diameter mäter 28m,273 i
ytan och 14m,113 i volymen (4/3 π R3 stiger snabbare än
4 π R2). Tigerhjernans volym står i samma förhållande till
tigerns kropp som hos katten, men ytan är jemförelsevis
mindre, och för att ernå en lika utveckling måste den mera
vecka sig och bilda rundlar.

Dessa rundlar eller circonvolutioner hafva otvifvelaktigt
sin betydelse; men det har varit naturligt att tro, att
hjernans jemförda vigtförhållande bör hos de olika arterna vara
af en ej mindre betydelse, och att hennes förändringar hos
menniskoslägtet böra tagas i betraktande. Det tyckes i sjelfva
verket som att hennes verkningar stå i förhållande till
hennes massa. Hon är mindre hos barnet och gubben än hos
den mogna mannen. Barnets själ synes utveckla sig i samma
mån som hjernsubstansen sjelf utvecklas.

En mennishohjernas normala vigt är från tre till tre
och ett halft franskt skålpund
[1], Idioternas nedstiger ibland
ända till ett skålpund. Cuviers vägde mer än fyra skålpund.

Storleken, formen och sättet af hjernans bildning
åberopas på samma gång af våra anatomer såsom stående i
samband med storleken och kraften i det förstånd som bor
derinom[2]. Den jemförda anatomien visar i hela följden af


[1] Ett franskt skålpund är lika med ungefär 1 1/6 svenskt d:o. —
Se härom Vogt, Peacock, Hoffmann, Tiedemann och Lauret. Schneider
fick henne till 3 fr. skålpund; Pozzi till 3 d:o 8 uns; Sennert till 4
skålpund; Arlet till 4 d:o 3 uns; Haller till 4 skålpund; Bartholin
till 4 a 5 d:o; Picolhuomini till mer än 5 d:o.
[2] Man bör i sjelfva verket förena dessa olika förhållanden, för
att kunna bevisa en förbindelse mellan hjernan och själen. Det skulle
ej vara tillräckligt att lägga hjernans verkliga vigt till
beräkningsgrund härvid. »Man har förr påstått», säger Carl Vogt, »att
menniskan egde den absolut tyngsta hjernan af alla djar i verlden.
Detta är sannt för den största delen utaf dem; men djurrikets kloka
kolosser, elefanterna och hvalfiskarna, ha dock snart på ett slående sätt
bevisat det ringa värdet i denna sats. Då sade man: Om den icke
är den absolut tyngsta, är den det likväl relativt. Menniskokroppens
vigt förhåller sig i medeltal till dess hjernas vigt såsom 36:1, under
det att hon hos de klokaste djuren sällan öfverstiger proportionen af
100:1. Men motsatte jättarna sig den första satsens antagande, är
det här skapelsens dvergar som kullkasta den andra. De små
sångfåglarnas skara företer i afseende på hjernans förhållande till
kroppens vigt siffror som äro vida mera gynnande an den normala siffran
för menniskan, och de små amerikanska aporna ha i detta afseende
hjernor som äro jemförelsevis vida tyngre an den skapelsens konung har.»

Vogt tror med rätta, att om hjernans vigt kan iemföras med
någon annan numerisk faktor hos kroppen, skulle denna faktor ej
kunna vara något annat än en längd, hvilken, allt under det att den
är underkastad fluktuationer, likväl bör vara det inom mycket trånga
gränser; kanske det vore lämpligast att antaga såsom sådan ryggraden,
med hvilken man skulle sammanställa hjernans vigt.

Menniskor, som tyckas befinna sig på samma nivå i hänsyn till
sina förståndsförmögenheter, kunna visserligen ha hjernor af olika
vigt, framstående personer kunna ha hjernor af mindre vigt än andra
som icke på något sätt särskilja sig ifrån hopen; men detta hindrar
ej att det i allmänhet finnes en ungefärlig proportion mellan hjernans
vigt och förståndsgraden, och att bestämmandet af denna proportion
är en faktor som ej bör på något sätt försummas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free