Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan åt anden?" Behöfva vi erinra om de konstnärers eld,
som man helsar med namnen Michael Angelo, Titian,
Claude Lorrain, Jacques Callot, Benvenuto Cellini, Nicolas
Poussin, Flaxman? Behöfva vi upprepa dessa ord, som
Bayle skref år 1820 öfver en arbetare vid namn
Meyerbeer: »Det är en man af någon talang, men utan snille;
han lefver som en enstöring och arbetar femton timmar
om dagen.» Men om vi ville skrifva historien öfver de
svåra pröfningar som hemsökte de mäktigaste snillen, skulle
vi behöfva stiga ned till de okända namnen på dem som
fallit i det stormiga hafvet, offer for ödet men icke för sitt
mod, i det de slogo sig för pannan såsom Chenier vid
schavottens fot eller uppreste sig såsom Gilbert mot
verldens egoism. Vi skulle då låta dem framträda som dukade
under med ära, såsom en Jordano Bruno, hvilken föredrog
döden framför återkallandet af sina satser och som lät
uppbränna sig lefvande for sina astronomiska och religiösa
läror; Campanella, som sju gånger undergick tortyren, sju
gånger utgjöt sitt blod och kroppsligen dukade under för
smärtan, samt sju gånger åter började sina bittra satirer
mot inqvisitorerna; Jeanne d’Arc, som räddade Frankrike;
Socrate, som räddade filosofien och föredrog döden
framför en blott återkallelse; Christopher Columbus, som
kastades i fängelse och dog af brist och sorg; den gamla Pierre
Eamus, strypt under Bartholomæi-natten, hvars offer
Ambroise Pare äfvenledes skulle varit, om Carl IX icke gjort
sig mödan att spara honom för sin personliga tjenst; alla
vetenskapens och framåtskridandets martyrer, alla religionens
martyrer i forntiden, hvilka föllo i den romerska cirkus
under lejonens och tigrarnas tänder, under det de bådo
till Gud för sina bröder. Hvilken trosbekännelse de än
må tillhöra, hvilken sak dessa offer än försvarade, hvilket
verkligt värde denna sak än må ha, ha de likväl rätt till
vår djupa aktning, vår ständiga hyllning. De visa oss,
att menniskan icke är allenast en massa organiserad
materia och att energien, ihärdigheten, modet, dygden, tron
endast äro egenskaper hos hjernans kemiska
sammansättning. De vittna från djupet af sina grafvar, att de före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
