- Project Runeberg -  Gud i naturen /
271

(1868) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Själen - III. Menniskans vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den sysslolösa rentiern kan påbjuda sin Vatel? I hvad
gemenskap stå Brillat-Savarin och Grimod de la Reyniere
med Ignatius af Loyola, Francois Xavier eller Vincent de
Paul? De stora resenärerna, i hvilkas spets lysa namnen
Dumont-d’Urville, Cook, Livingstone, alla dessa män till
hvilka läsaren kan foga många andra, hafva de icke
fullföljt sin ärelystnads mål under de mest olika och mest
motsatta fysiska förhållanden? Kan man påstå att de,
under det de förändrat jord, föda, klimat, samfund, nation,
elementer, under det de på grund af molekulernas ständiga
ombildning tillochmed vexlat kroppar, att de derför bytt
om själ, tro, hopp, mod, vilja? och ha de icke fullföljt sitt
ideala mål under de mest genomgripande vexlingar, i det
de ha öfvervunnit de mäktigaste hinder[1]. I sanning, att
påyrka något sådant, det skulle vara att göra läsaren orätt.
Förutom våra systematiska motståndare betviflar ingen sund
ande, att icke materien och anden äro tvänne skilda saker;
ingen är obekant med, att om den kroppsliga assimileringen
än inverkar på vår tanke, likasom dagens fägring eller
dysterhet inverkar på vår själs stämning, så hindrar den likväl
icke denna själ från att vara en personlig varelse som
stundom gråter när fåglarna sjunga och när blommorna utandas
sitt doft, och hvilken ibland lugnt hängifver sig åt
vetenskapens fängslande studier, under det en stormig himmel
låter åskan skrälla och sönderslita atmosferen med
flammande blixtar och dystra hagelstormar[2].





[1] Moleschott fortfar med att uttala samma åsigter som år 1852
och märker ännu icke sin villfarelse. Han skulle göra väl i att ända
till slutet följa Cabanis’ exempel. Af de exempel som vi citerat
erfar man att en forskare af god tro ännu uppställer såsom allmän
grundsats följande sats: »Inom hela djurserien se vi hjernlifvets
mångfaldiga funktioner svara mot de olika faserna af hjernans tillväxt och
minskning, vi se själens förmåga af intryck, omdömet, medvetandet,
modet och kärleken förändras med födan och helsotillståndet.»
Föreläsning 1865 vid universitetet i Zurich.
[2] Filosofien låter sig icke beherrskas af dylika mysterer. »O vitæ
philosophia dux!» sade Cicero (Tusc. quæst.). »O virtutis indagatrix
expultrixque vitiorum. Tu urbes peperisti; tu inventrix legum, tu
magistra morum et disciplinæ fuisti; ad te confugimus, a te opem
petimus.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gudinatur/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free