Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Varelsernas och tingens bestämmelse - I. Naturens plan. — De lefvande varelsernas byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otjenliga ljuset. Den centrala ljusknippa, som genomtränger
pupillen, kommer snart till kristallvätskan; dess strålar
närmas intill hvarandra genom linsen med dess tvänne
konvexa ytor, utan att häraf likväl följer någon sönderdelning
af ljusstrålarna, hvaraf föremålens prismatiska färgfördelning
skulle kunna uppstå. Denna fullständiga förmåga
att ej ändra föremålens färg, hvilken man så sällan och
med så stor svårighet erhåller vid konstruktionen af objektivglasen
i en tub, kommer sig af den olika täthet som de talrika
koncentriska[1] lager hafva, af hvilka kristallvätskan är bildad.
Ljusstrålarna, hvilka, under det de genomskära kristallvätskan,
börjat starkt sammanlöpa till en punkt, och gjort
det ännu mera genom glasvätskan som de derefter passera,
sträfva att förena sig i en gemensam focus och dana en
bild som skall afmåla sig på näthinnans yta.
Ögat lämpar sig således sjelft efter afstånden, antingen
genom iris’ sammandragning, eller genom förlängning eller
förkortning af kristallvätskans axel; ännu mera, eftersom
dess ställning utsätter det för talrika förändringar, har
naturen vidtagit de största försigtighetsmått för att bevara
det; för att befria det från den alltför stora retningen af
ljuset, har hon framför den främsta delen af detta organ
spänt ögonlockens rörliga slöjor, hvilkas kant är garnerad
med skyddande hår och hvilkas inre är beklädt med en
slemartad hinna af den finaste väfnad, hvilken hålles slipprig
af tårarna, som återigen afsöndras af en körtel, sittande
under ögonhålans hvalf och hvilken utgjuter sitt fluidum
genom sex eller sju små kanaler, hvilka utmynna på öfra
delen af öfverlocken.
Inför den anatomiska beskrifningen af ögat, hvilken
vi skulle önska att vi kunde illustrera genom att direkte
framställa sjelfva ögat, spörja vi med Newton, »om ögat
kunnat skapas utan någon kännedom om optiken», eller
läran om ljuset, synen och deras lagar, och vi svara med
den store tänkaren, att detta organs byggnad ovedersägligen
bevisar tillvaron af ett förnuft, en ande, som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
