Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spindlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den slutligen blifvit sprängd, ilade spindeln derifrån ned i
djupet af sin gång. Så ofta Sauvages åter något tillslöt henne,
kom han dock springande för att ånyo hålla den fast, så att
man måste antaga att han genom trådarne genast känner, om
någonting tilldrager sig utanför. Om dagen gömma sig dessa
stora jordspindlar i sina hålor och gå först i skymningen ut
på jagt. Otaliga kakerlackor, syrsor och gråsuggor blifva
deras offer, och fågelspindeln öfverfaller till och med de unga
kolibris i deras näste och utsuger deras hjertblod.
På ett underbart sätt förverkligar vattenspindeln sagan
om näcken och hafsjungfrurna. För att fästa sin dykareklocka
utspänner han några trådar på vattenväxter, sedan
frampressar han, såsom det tyckes, ur midten af spinnvårtorna en
vattenklar fernissa, som han knådar och stryker omkring kroppen
så långt han kan räcka dermed. Derefter öfverlemnas
fernissan till det andra och slutligen till det tredje fotparet, tilldess
hela bakre delen af kroppen är insmord, hvarvid han intager
alla möjliga komiska ställningar. Detta öfverdrag blifver så
mjukt och klibbigt, att spindeln kan stryka af sig detsamma
såsom en tom blåsa, hvilken då åter sluter sig, och att han
kan krypa ut och in deruti på hvilket ställe han behagar, utan
att likväl något vatten intränger. Derefter kommer han upp
till vattenytan och blifver en stund med ryggen nedåt
hängande dervid, liksom ville han hemta andan.
Så småningom blifver fernisshylsan utspänd af luft, så att
en luftblåsa, ofta af en hasselnöts storlek, bildar sig
rundtomkring spindelns abdomen. Han dyker nu ned, klibbar fast
hylsan vid trådarne och kryper sedan ur henne. Detta är nu
hans blifvande boning, som rundtomkring är helt och hållet
sluten och innehåller en ringa mängd luft, liksom en såpbubbla.
Derefter öfverdrager han henne ånyo med fernissa, hemtar ännu
en gång luft och kryper sedan in i sin klocka, i det han på
något ställe genomborrar henne. Detta upprepas gång efter
annan, tills boningen uppsvällt till behörig rymlighet.
Obekymrad om de stormar, som krusa dammens yta, sitter han
nu der på lur och förtär sitt ur vattnet hemtade byte i allt
lugn och säkerhet.
Sålunda finna vi hos spindlarne lejonets modiga angrepp,
tigerns sluga språng, räfvens tålmodiga list, ormens gift och
utterns amfibiska skicklighet. Men om de också på många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
