Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skärpa. Hans hörsel är väl fin, men hans syn tyckes ej vara
det särdeles. Byggnaden af hans näsa gifver honom denna
förträffliga luktförmögenhet, ty den är särdeles nervrik och
lukthinnan utomordentligt veckad.
Äfven känguruhn och bisonoxen varnas genom sitt ytterst
känsliga luktsinne i rättan tid för mången fara, och den
törstande kamelen har på sina mödosamma vandringar genom
sandöknen ofta detta sinne att tacka för kunskapen om en
källa eller en brunn långt bort i fjerran. I raskt traf ilar han
då dit och insuper med djupa, vällustiga drag den länge
saknade drycken.
Äfven känselsinnet uppnår hos många däggdjur en
märkvärdig skärpa. Elefantens tjocka hud utmärker sig väl ej
genom någon synnerlig känslighet, hvilket under hans ströftåg
genom de på törnen rika busksnåren ej heller skulle särdeles
väl behaga honom, men hans snabel eger deremot den finaste
känselförmögenhet, så att han med detta underbara, lika
jättestarka som böjliga organ icke blott kan rycka upp träd med
rötterna och föra födan till munnen, utan äfven upptaga de
finaste knappnålar från marken. Snabeln ersätter honom en
lång hals, som icke rätt väl låter förena sig med ett så väldigt
hufvud, hvars tyngd ännu mera ökas genom väldiga betar.
Den tjenar honom till hand, till vattenpump, till fruktansvärdt
vapen, hvarmed han slår tigern till marken, till känselorgan —
med ett ord till det verktyg, som ett så intelligent djur
nödvändigt behöfde för att i rang höja sig öfver den stockdumme
noshörningen eller flodhästens grofva massa.
Utmärkta genom sin fina känsel äro äfven näbbmössen,
hvilka genom detta sinnes fullkomlighet hållas skadeslösa för
svagheten hos deras ytterst små ögon, hvilka blott tillåta dem
att se i halfdunkel. Den svagaste luftrörelse känna de på ett
afstånd af nio till tio tum. En rörelse med fingren, som man
håller in i deras bur, är tillräcklig för att sätta dem i oro,
äfven om de icke kunna se honom. Sätet för denna så
underbart fina känsel tyckes företrädesvis vara förlagdt uti nosen,
hvartill de talrika långa håren väl mest bidraga, ty de sitta
uti en beundransvärd ordning och deras antal låter förmoda
att de hufvudsakligen äro de organer, genom hvilkas
obetydligaste rörelse känseln uppväckes. Afklipper man dessa hår,
så förminskas äfven känseln betydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
