Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tummen rakt utåt, hvilket redan gifver menniskohanden ett stort
företräde framför hennes. Vidare är hos henne handroten
längre, tummen mycket kortare och förmågan att göra handen
hålig vida mindre. Af musklernas anordning finner man vidare
äfven, att fingrarnes sjelfständiga rörlighet hos apan är vida
mera inskränkt än hos menniskan och att böjning och
sträckning alltid måste utföras gemensamt, emedan flera uti
menniskohanden förekommande mindre böjnings- och
sträckningsmuskler för enskilda fingrar helt och hållet saknas, under det
andra äro sammansmälta med hvarandra, så att om apan
också på den främre extremiteten har en verklig hand, denna
dock i rörlighet står långt efter den menskliga och alltså
äfven är långt mera inskränkt i sina förrättningar. Vid
klättringen kan hon begagna densamma såsom ett förträffligt verktyg,
men de många underbara arbeten, som menniskohanden
utfö-rer, skulle hon dock vara oförmögen att verkställa, äfven om.
apan egde nog intelligens att vilja använda henne till högre
ändamål.
Sålunda stå hos apan och menniskan de främre
extremiteterna i det mest planmessiga förhållande till hjernan — och
det behöfdes blott några flera muskler, en något större
rörlighet i ledgångarne och ett något förändradt förhållande uti de
olika arm- och handbenens längd, storlek och böjning, för att
från ett simpelt klättringsverktyg höja handen till detta
underbara instrument, hvarigenom menniskan kan tillverka och
begagna alla de verktyg, hvilka hon behöfde till att tillfredsställa
sina enklaste och ädlaste behof, till att utbilda sitt förstånd
och underkufva hela jordklotet.
Hennes nakna hud lemnar henne utan skydd mot alla
väderlekens inflytelser, mot den brännande solstrålen och den
isande nordanvinden, men hennes konstfärdiga hand ersätter
henne rikligt denna brist och spinner och väfver en oändlig
mängd olika beklädnadsämnen, hvilka hon dessutom doppar i
alla regnbågens färger för att sålunda förena det nyttiga med
det sköna.
Hennes svaga arm förmår icke kämpa med skogens djur
— men med säker hand slungar hon den mördande pilen eller
den på långt afstånd träffande kulan genom luften. Hon kan
blott simma ofullkomligt och likväl beherrskar hon alla
hafvets fiskar och däggdjur, hvilka hon förföljer med svällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
