Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-kommo-]{+kommo+} till statsråden och nämnde för dem, hvad konungen
befallt, öfverenskommo de enhälligt om att svara, det
statsrådet visserligen fann afsättning eller suspension vara
för stränga straff för det begångna felet, men att, om Hans
Maj:t vore af den meningen, att ettdera af dessa
straffbestämmelser skulle tillämpas, så hade statsrådet icke något
däremot. Vi gingo tillbaka till konungen med detta svar.
Ater+} mulnade högstdensammes anletsdrag betydligt, och
han försökte att ursäkta Kraemers förfarande i stället för
att bestämma något ansvar därför. Länge sökte grefve
[Wetterstedt+} och jag gemensamt att få honom ändra
tänkesätt i detta afseende, till dess grefve Wetterstedt slutligen
med häftighet uppsteg från sin plats under yttrande: »Nå
väl! må det då bli, som Eders Maj :t vill, men åtminstone
skall allmänheten då få veta, att Eders Maj:ts konselj
enhälligt tillstyrkt Eders Maj:t en kraftåtgärd emot en
felande ämbetsman, men att Eders Maj:t icke velat
samtycka därtill, emedan det var fråga om en rik man.»
Sedan Wetterstedt yttrat detta, gick han mot dörren för
att aflägsna sig, men då kallade konungen honom tillbaka,
bad honom lugna sig och åter intaga sin plats, det vore ju
ännu icke något beslut taget m. m. Ännu en stund talades
i ämnet, hvarpå konungen slutligen sade: »Jag skjuter upp
frågan till i morgon, kom hit då klockan 1, så skolen I
få höra mitt beslut.»
Dagen därpå var det plenum på riddarhuset. När
klockan led mot 1, gick jag fram till grefve Wetterstedt
och påminde honom om att tiden vore inne, då vi skulle
infinna oss hos konungen; han svarade, att han icke kunde
aflägsna sig, emedan ett ärende af vikt skulle förekomma,
som han måste öfvervara, och han bad mig således gå
ensam upp till konungen. Jag gick; uppkommen, var den
första person, jag mötte uti vaktrummet, landshöfdingen
v.
Kraemer; konungen hade nämligen dagen förut, så snart
Wetterstedt och jag aflägsnat oss, låtit genom h. ex.
grefve
Brahe
cn express afgå till Uppsala med befallning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
