Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - III. Simson i filistéernas våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
som har en så vacker tenor, och sjunger den där cavatinan ur
operan »Der Prinz für Eine Nacht» så gudomligt, att även
den mest omusikaliska borgarfru kan få tårar i ögonen! Och
vilka sköna gester han gör. Hur ädelt han faller på sitt
silkes-stickade knä och breder ut famnen mot tjusta åhörarinnor!
Gudomligt! Skönare toner ha ej hörts i slottets salar! Och när
slottsherren själv, hans välborenhet Gyllingkorn, reser sig upp
för att inför gästerna lysa med sin talang på strängarna. Vilket
jubel! Större musikaliskt geni än monsieur Gyllingkorn har då
aldrig blivit fött. Han kan knäppa på alla spel. Viola d’amour
är hans älsklingsinstrument. Dessutom klingar han på spinett,
knäpper på cittra och guitarr, blåser fagott och horn som en
kyrkängel och stryker sin stråke över gigans och violoncellen?
strängar. Men aldrig en ren ton kommer fram. Huvudsaken är
att det låter något. Och att damer och riddare jubla. Och när
jublade icke vinfyllda och mätta riddare och damer! Säg den
gång, då icke en rykande stek, en bräddad pokal och en börs,
tyngd av guldstycken, förmått muta en äventyrsriddares och
en kokotts hjärta.
Tonerna och larmet från festen trängde ned till Benranglet,
där han befann sig innestängd i sitt hål. Han hade kastat sig
på den ruttna halmbädden, lagt armarna under huvudet och
låg nu och stirrade i taket, medan tankarna virvlade om i hans
hjärna. Det såg hopplöst ut att kunna fly. Genom gluggen gick
det icke. Så mager han än var, föreföll den honom dock för
trång. Enda sättet var genom dörren. Men för att kunna
lyckas den vägen, måste han först med sina bara händer strypa
fyra vaktare härnere och sedan alla, som han mötte i
trapporna. För att därefter utkämpa en dust med väpnare på
borggården och så skaffa sig fågelvingar att flyga över muren med.
Utsikterna voro icke stora, det måste han medge; och dock
var detta enda möjligheten till räddning. Det värsta var, att
han sannolikt icke hade mer än högst tre dagar på sig. Så
länge komme väl festen att räcka, och den värdiga
avslutningen skulle vara hans torterande och brännande å båle.
Soldaterna hade varit älskvärda att i tydliga ordalag klargöra detta
för honom, och sökt bevisa för honom den ära som skedde ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
