Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VII. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
sannerligen varken kulor eller krut... Men hur var det nu,
när du lyckades smyga dig in i staden? Jag får ju aldrig reda
på det?
Hjelm berättade:
— Jag hade ridit både dag och natt, då jag i går afton
befann mig vid flodstranden ungefär en halv mil norr om
Magdeburg. Jag steg av hästen, lämnade den att reda sig bäst han
kunde... det finns väl alltid någon som tar hand om
honom ... såg en båt, löste den och rodde ut på floden.
Natten var kolmörk med lätt duggregn. En och annan
stjärna lyste på himmelen, men i skydd av de fantastiska
skuggorna vid stranden hoppades jag osedd kunna uppnå
staden.
... Jag rodde över till andra sidan och gled utmed vassen.
Till en början gick allt bra. Jag hade till och med passerat de
första tältraderna av den del av Pappenheims läger, som
innesluter staden från landsidan. Men då var det färdigt. Innan
jag visste ordet av, smattrade två kulor genom båtskrovet.
Och som en and dyker till botten, då hon hör skottet, hoppade
jag i vattnet och försvann under ytan. Men snart måste jag
upp för att hämta luft. Då såg jag att båten glidit från mig
och for nedåt med strömmen. Vakterna på stranden voro nog
dumma att tro, att jag ännu fanns där, ty jag hörde gång på
gång, hur skotten slogo mot sidorna. Och om’ den till slut icke
såg ut som ett såll, sitter jag icke här.
... Så sam jag utefter stranden så tyst jag kunde. Jag
trodde mig räddad, då jag plötsligt fick höra röster tätt intill mig.
Det var att krypa in i vassen och gömma sig som en jakthund
på lur.
— Jag tyckte det prasslade, hörde jag en stämma yttra.
— Det var endast vinden i säven, svarade en annan.
— Kanhända. Men jag skulle dock närmare vilja undersöka
den saken. Håll musköten i ordning! återtog den förra
rösten.
De två vakterna kommo närmare. Till en början visste jag
icke, vad jag skulle göra. Antingen jag borde ligga still, där
jag låg eller smyga mig undan eller rusa upp och sticka ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
