Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
brand eller krig funnits till i världen. Då steg han upp och
gick vacklande likt en sömngångare ut i staden för att söka
sin förlorade lycka.
Då Gretchen såg att Hjelm vände bort huvudet i stället för
att möta hennes skygga blick, kände hon det som om en
bly-tyngd lade sig över hennes huvud och bröst. Benen ville icke
bära henne, och hon sjönk tillbaka på bädden. Och då Hjelm
likt en vansinnig störtade ut, och hans kamrater av fruktan
för att han skulle taga livet av sig skyndade efter honom,
förlorade hon medvetandet. Det var för mycket för hennes unga
hjärta. Fanns då ingen barmhärtighet, ingen förlåtelse för
oskyld olycka hos den, hon älskade? Dagen blev till natt. Hon
slöt ögonen och svimmade.
Länge låg hon så. Hon vaknade först, då lukten av
brandrök trängde in. Då reste hon sig och begav sig ned i en
källare, där hon sjönk ihop i ett hörn.
Äntligen kommo tårarna. Hon fyllde det låga rummet med
sina snyftningar.
Varför skulle hon längre leva? Vad hade väl livet mer att
bjuda henne? Hon skymtade intet hopp, ingen glädje, ingen
möjlighet att kunna leva.
Så småningom avstannade tårarna och hennes ungdomliga
livskänsla segrade över hennes förtvivlan. Hoppet vaknade
åter. Hennes älskade skulle nog vända tillbaka. Han kunde
icke övergiva henne!
Försänkt i bön ville hon ligga här och vänta till dess hon
hörde sitt namn ropas av hans kära stämma.
Men dagen svann, och det blev afton. Ännu väntade hon,
men i kvalfull oro.
Och aftonen gick och det blev skumt. Som i en dröm hörde
hon brandens dån, stridsbullret och segerropen. Men hon
tänkte ej därpå. Hon längtade och viskade: Min älskade, varför
kommer du icke? medan tårarna runnö och hon sakta vaggade
på huvudet.
Men ingen Hjelm kom.
9 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
