- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
302

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - II. Den långskranglige bonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302’

— Jag vet, var fars längsta stång finns, svarade flickan och
steg upp för att följa honom ut.

Då Benranglet kommit till dörren, vände han sig om och
röt barskt till bonden och hans hustru.

— Om ni det ringaste rör mina kläder medan jag är borta,
så hugger jag huvudet av er, då jag kommer tillbaka.

Bonden darrade så att hans knäskålar slogo mot varandra
och kärringen höll upp att prata.

Med stången över axeln begav sig Benranglet nedåt floden.
Under tiden hade kungen och officerarna ridit bakom en kulle
varifrån de dolda för posterna kunde betrakta händelsens
utveckling.

Benranglet gick, som sagt, krokryggig med böjda knän, en
trött bondes sävliga gång.

Då han kom inom hörhåll för posterna gnällde han med sin
ynkligaste stämma:

— Ach, meinen lieben Herren Soldaten! Jag skulle så gärna
vilja komma över floden.

Soldaterna svarade ej utan bara skrattade åt hans dumma
uppsyn.

— Skulle ni icke vilja hjälpa mig över? Finns det ingen båt?

— Nej, vi ha ingen båt.

— Ack, hur skall jag då kunna taga mig över!

— Du kan ju försöka gå på vattnet, hånade honom
posterna.

Då kiev Benranglet ut i vattnet, kännande sig med stången
före på bottnen. När vattnet steg honom till armhålorna
stannade han och skakade på huvudet.

— Nu kan jag ej komma längre, gnällde han.

— Kan du då icke simma? frågade en av soldaterna.

— Nä-ä! svarade Benranglet.

— Hur kan du då vara så blixt förbannat dum och söka
komma över floden, då du ej kan simma! Floden är här
tjugotvå fot djup.

— Aha! tänkte Benranglet. Den upplysningen var
sannerligen guld värd. Tjugutvå fot. Det skall jag minnas och jag
tycker kungen bör bliva glad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free