Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311’
— Jag får da meddela kejsaren den glada underrättelsen,
att ers höghet mottager överbefälet?
Wallenstein rynkade ögonbrynen.
— Ni skall säga kejsaren att jag skall tänka på saken. Om
tre veckor kan ni vara här tillbaka för att underhandla med
mig i händelse jag verkligen skulle vara benägen för denna
dårskap att övertaga överbefälet. Då får ni även veta mina
villkor. Farväl!
Greven bugade sig och gick ut.
Wallenstein återtog sin tysta promenad. Han gick några slag
över rummet. Så satte han sig i länstolen, lade armarna i kors
över bröstet och försjönk i tankar.
... Skall jag hjälpa kejsaren? Eller skall jag sluta förbund
med Gustav Adolf? På båda vägarna kan jag nå samma mål.
I förra fallet måste jag visserligen för ögonblicket tillbakahålla
min hämnd och låtsas ha glömt den skymf, man tillfogat mig;
men endast för att sedan, då tiden är inne, utkräva den så
mycket fruktansvärdare. I senare fallet — genom förbund med
svenske kungen — sätter jag genast kejsaren, hovet,
kurfurstarna, jesuiterna, hela katolska Tyskland i den största skräck.
Man vet min makt, mitt välde över officerare som soldater,
man vet min hänsynslöshet med avseende på medel — varför
skulle jag taga hänsyn till dessa eländiga människoträlar?
Man känner min vilja, mitt orubbliga fullföljande av ett en
gång fattat beslut, man anar mitt mål, och man skall bäva.
Kejsaren skall vrida sig i sömnlösa nätter på sitt läger,
kurfurstarna skola fly till djupet av sina borgar, jesuiterna skola
fåfängt spinna nya intriger, alla skola darra inför det
fruktansvärda, det otroliga. Wallenstein, den ende som kan
sammanhålla de kejserliga trupperna och besegra svenskarna, i
förbund med Gustav Adolf.
Det drog ett leende över den tyste drömmarens stränga drag.
— Ja, så skall det bli. Då skola vi talas vid, ers majestät
Ferdinand och kurfurst Maximilian!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
