Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VII. En gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377’
snart slickade flammorna stugans knutar. Taket brann.
Utanför hördes böndernas skrän och man kunde se dem på
behörigt avstånd utföra vilda glädjedanser.
Inne var det hett som i en ugn. Kapten Lars försökte först
skämta och menade att nu fingo de gässen stekta utan något
vidare besvär, men snart blev han allvarsam. Situationen var
just icke vidare trevlig. Å ena sidan lågorna, å den andra den
rasande bondhopen, som nu ökats till en femtio man. Komme
icke hjälp snart, voro de förlorade, tänkte de två svenskarne.
Hjelm yrkade på att de skulle springa ut och söka slå sig
igenom, men kapten Lars ville i betraktande av sina korta ben
och korpulens dröja ännu en stund, fastän de knappast kunde
uthärda och voro nära att kvävas.
— Snart måste Benranglet vara här, brummade han.
Och efter en stund hördes också det glädjefulla dånet av
galopperande hästar. Det var Benranglet och Stjernstråhle i
spetsen för en liten trupp ryttare. Nu framträngde de ur
småskogen. Kapten Lars och Hjelm uppgåvo stormande hurrarop och
kastade undan möblerna. Bönderna hade fått se ryttarna cch
flydde åt alla håll. Men Benranglet och hans män voro efter
och spetsade dem lusteliga.
Kapten Lars öppnade dörren. Hade icke kaptenen påmint
Hjelm om gässen, skulle han ha glömt dem. Men kapten Lars
glömde dem ej. Därtill voro de för dyrbara. Och lastade med
sitt byte sprungo de ut ur den brinnande stugan.
Ett stycke därifrån kastade de gässen på marken. De hade
märkt ett par bönder komma springande mot dem. I sin
förskräckelse sågo de icke de två svenskarna utan rusade rakt på
dem. Kapten Lars och Hjelm gav dem var sitt bastanta slag
med flata pamparna, så att de båda bönderna mest av förfäran
föllo till marken. De hade ju haft fräckheten att vilja röka tre
svenska soldater som man röker skinkor.
Benranglet hoppade av hästen och lyckönskade sina vänner.
— Men vad är det här? utbrast han, då han fick se de
många döda gässen.
— Gäss, svarade kapten Lars.
— Ja, det ser jag nog, men hur ha de kommit hit?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
