- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
394

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VIII. I dödens töcken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394’

Utom sig av sorg och förtvivlan faller Gretchen på knä
bredvid det kungliga liket och börjar högljutt snyfta och klaga.

Då hör hon en svag bruten röst, alldeles bredvid sig:

— Vem är det som gråter? Av barmhärtighet giv mig litet
vatten?

Gretchen spritter till och vänder sig åt det håll, varifrån
xösten höres.

— Av barmhärtighet litet vatten!

Hon tycker sig känna igen rösten. En förfärlig aning griper
henne.

Då hon nått fram till den sårade, ser hon vid lyktans sken
Hjelm ligga med blodigt bröst och dödsblekt ansikte.

Åter strömma tårarna från hennes ögon.

— O, min vän! snyftar hon, fattar hans huvud mellan sina
händer och trycker en kyss på hans panna.

— Gretchen! Gretchen! mumlar Hjelm förvånad. — Jag
tackar dig min Gud. Nu kan jag dö nöjd, sedan jag återsett
dig min älskade.

— Dö! Du får icke dö, svarade Gretchen och tog fram
vinet och förde det till hans mun.

Hjelm drack och kände sig styrkt.

— Det är kanske icke så farligt med mig, säger han med
^tt matt leende. Men strax bredvid mig — vi kämpade
tillsammans — ligga Benranglet och kapten Lars. Se till om även
de leva!

Gretchen reser sig och söker vid lyktans sken efter sina
fallna vänner. Efter en stund upptäcker hon även dem. Benranglet
suckar, men kapten Lars ligger tyst som död.

Det skarpa ljuset skär Benranglet i ögonen. Han reser sig
på armbågen.

— Was nun? . . . Vid alla Valhalls odödliga gudar och
gudinnor! Det kan man kalla tur, utbrister han med svag röst
vid åsynen av Gretchen.

Denne räcker honom vinet.

Han för buteljen till munnen och tar en duktig klunk.

— Men väck tjocke kaptenen här? Kanske han också vill
ha sig en bägare, såvida han icke är död, yttrar han till
Gretchen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free