Genom mina guldbågade glasögon / 69 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons återkomst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sen jag reste har du tjänt mäd Elisabet det blir
inte lite mässing du har bygt hus och hyr ut
och du har pängar utlånta fast du var fattig så
lusen knappt trifdes på dej när jag gaf mej iväg
på sjön men här ska räjsas jag är för rästen inte
svår ock vara i lag med bara det är ärliga tag
så har du mej men annars så klämmer jag till
på sjömansvis du förstår jag raljerar fast du är
guds barn men di kan också behöfva sej ett godt
skratt midt iblann alla krokodiltårarna när jag
skrifver så längtar jag häm så tårarna rinner
harön finns välan kvar hon var bra förankrad men
folket är välan inte sej likt och många är välan
döda kan jag tro och mina fästmör har välan
giftat sej allihop men kanske jag kan finna mig
en trogen sjömansbrud ändå för den lilla tiden
jag stannar hämma

vänligen August Karlsson.

Under läsningen hade skeppar Söderboms
ansikte förlängts så att han såg ut som en häst
i synen.

— Jaså, han lever, den oheringen! Och han
vill komma hem och ta ut sin hälft i skutan.

Söderbom tänkte en ryslig svordom. Som
läsare kunde han icke få fram den mellan de
slätrakade läpparna.

Ja, det var ingenting att göra åt. Men här
hade han i många år gått och invaggat sig i den
angenäma säkerheten att skutan var hans, sedan
ett rykte spritt sig att svågern drunknat i Marseille,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>