Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kåseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kupé och hämtade hovpredikanten, för vilken
denna lustresa till de gamla kamraterna var en
epok. Men hovpredikanten var rädd för att åka
fort, och bergmästaren satte full fart i backarna
på gammalt småländskt maner. Nu finns det en
backe, väl en fjärdingsväg lång, från Boaryd upp
åt Eksjöhållet. Båda gubbarna sutto och pratade,
och så småningom hade de passerat backen. Då
måste gubben hovpredikanten säga något och
sade: — Tack, kära bror, för att du inte körde
så fort utför denna farliga backen! Jag satt med
andan i halsen hela tiden. Tack, kära bror!
— Jonsson! sade bergmästarn, vänd och kör
upp igen!
— Ja, men kära bror, sade hovpredikanten.
— Kör, sade bergmästarn.
Och hela ekipaget begav sig i väg tillbaka till
backens krön.
— Vänd! sade bergmästarn, och full fart!
Det bar av i karriär utför och hovpredikanten
satt och kippade efter andan och höll sig fast i
krökarna.
Och ändå hade han varit med vid Leipzig och
i Norge.
Dessa gubbar voro på väg till den gamle
kaptenen, Runebergs vän, den gamle jägaren, för
att spela kort några dar. Deras kamrat
harp-spelaren och ackuschören var icke med vid detta
tillfälle, utan de hade som uppgift att hämta fjärde
man till kortspelet. Denne fjärde man var också
en garnmal kurre. Han var länsman och hade
varit fjärde man under ett trettital år. Men han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
