Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kåseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då sade den gamle kaptenen: — När man
spelar 1/10 öre behöver man ingen. Har
kommissarien vantrivts i vårt sällskap, så säj bara
ifrån!
Hovpredikanten sade: — Detta gräl har jag
upplevat i minst tjugufem år, men det har alltid
rört sig om pengar och inte om brorskålar. Fatta
nu sitt glas, herr kommissarie, och krök armen
om min egen arm. Låt oss vara tillsammans
och låt oss dricka. Jag dricker som
själasörjare — — —
— Lekamen och blod, föreslog
kommissarien —
— Du hör ju själv att han är oförskämd, sade
bergmästarn. Här hämtar vi kommissarien för
att bereda kommissarien någon glädje och
trevnad och vinst på spelet, och så ger han sig opp
ibland oss. Hut, allmoge!
— Vem skulle ge? frågade kaptenen.
— Den som frågar, sade hovpredikanten. —
Detta resonemang berättade den gamle
kaptenen för mig för många herrans år sedan. De
äro döda alla deltagarna i spelet. Och deras
jaktmarker äro öknar med stubbar och torr ljung.
Deras tjädermarker med väldiga furor uppe i
Skurugata betyda ingenting längre.
När jag var där sist och gick för mig själv
på de gamla stigarna, kände jag min ungdom
leka som en gul fjäril framför mig. Jag dök in
i skogen. Stigen slingrade i ungskog som var
lika gammal som jag. Jag såg på stubbarna att
folk hade varit där och stulit. Men under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
