Genom mina guldbågade glasögon / 92 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kåseri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag minns inte för resten. Men jag ville
påminna mig en vacker dikt av Fröding — någon
vers ur den — där han sade något åt samma
håll som jag menar. Jo — det är denna:

— Här är det ödsligt och stilla, här är det långt från det verkligas strand.

Tänk efter! Den känslan ha vi haft, vi som
tycka om att gå ensamma i skogen och
plötsligen komma till ett ställe, där vi stanna och
säga till oss själva — Detta måste vi måla!

Vi mena alltså med Gustav Fröding:

— Här är det ödsligt och stilla, här är det långt från det verkligas strand.

Men kanske jag börjar bli sentimental. Skulle
det vara något fel? Nej, jag tror det inte!

Tänk er en dalgång med en bäck längst nere
och en gammal damm och märken efter en
gammal kvarn — allt i skuggan under furor och med
änder, som äta i gyttjan. Och vinden som går
över alltsammans. Och mossa som det dryper
av och smäckra björkar som stå liksom generade
av att få växa i sällskap med tallar — och ett
vatten så kolsvart som — ja!

Detta är min sentimentalitet.

Jag märker att jag har kommit litet bort från
mina gamla kortspelare. Men det gör ju
ingenting. Jag sitter här ensam en natt i Grisslehamn
och observerar att luften blir allt ljusare och allt
mindre blå genom fönstren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>