- Project Runeberg -  Genom mina guldbågade glasögon /
101

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hövlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hattar å la mode du Quartier — men jag har sett
stadgade engelsmän också gå i mjuka hattar.

Nå — vi kommo till hotellet, där en
gemensam vän till oss bodde sedan flera år. Vi
betalade vår chaufför, portvakten satte svängdörrarna
i rörelse, vi tackade med en kort hattlyftning, vi
kommo in i vestibulen, lyfte på hatten för
tjänstemännen, av vilka vi skulle beställa rum — har
ni sett på fan — gapade inte alla, portvakt,
portierer, kassörer och gäster som uppehöllo sig i
vestibulen! Vi fingo våra rum och frågade efter
vår vän, doktor L. Han var för tillfället icke
hemma. Vi ajusterade oss, rekvirerade en
automo-bil och reste ut på en stund — följda av
employéernas förvånade och leende miner. Vi tyckte
att vi kommit till en bondhåla, en brackopolis.
Nej — leve Paris!

När vi efter ett par timmars promenad åter
susade fram på asfalten till hotellets entré, stod
vår vän doktorn där, han också småleende och
med icke så litet ironi i vänstra ögat.

— Hör ni, pojkar, innan vi gå in och få en
drink, så hör och lyd ett gott råd: Hälsa aldrig
på någon betjäning! Rör aldrig vid hatten i ett
hotell, en restaurang, en butik! Ni har hållit på
att förstöra mitt anseende här. Då jag kom hem,
sade en portier att ett par högst underliga
människor hade sökt mig. Var det kanske patienter?
frågade jag. Var det gentlemän?

— Tja, kanske det var gentlemän, men de
bockade gång på gång och lyfte på hattarna
ideligen — men det var kanske gentlemän ändå —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:44:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/guldglas/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free