- Project Runeberg -  Genom mina guldbågade glasögon /
112

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medel mot äktenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var det verkligen nära ögat, och det var den enda
gång jag själv blivit sentimental, men då
räddades jag av en tillfällighet. Flax, bondtur, kalla
det vad ni vill!

— Nå, men berätta då!

— Ja, jag var ung, förstår ni, så där ung så
jag färgade av mig, och flickan var stilig och hur
vi krånglade med promenader och baler och
banketter och fan vet vad, blev det klart oss emellan.
Jag presenterades i familjen och vi skulle förlova
oss. Rika var dom med stenhus på Söder och
skulle ge supé, för flickan ville ju visa upp mig
för släkt och bekanta. Jag kom, elegant med frack
utan ryggfoder och blankskinnsskor och friserad
som bara fan. Och jag kom lite tidigare än de
andra för att få prata med flickan och få mig ett
glas punsch med svärfar, som var en glad garcon.
Nå, när vi suttit och kuttrat en stund, kom gubben
och ville ha ett glas med mig. Vi pratade och
skojade och la bort titlarna och hur det var,
kom vi att tala om styrka och vighet. På den
tiden var jag ingen duvunge, kan jag försäkra,
och livad var jag naturligtvis — tacka fan för det,
när man skall förlova sig — och hur vi krånglade
och pratade, ville gubben att jag skulle visa, att
jag verkligen kunde slå en frivolt — han trodde det
inte riktigt, sa han.

Begärde han intet krångligare av sin blivande
måg, så var jag färdig när som helst! Salen var
stor och jag klämde till — —

Men i samma ögonblick kommer svärmor ut
från sängkammarn. Hon fick klackarna rakt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:44:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/guldglas/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free