Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jus patronatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JUS PATRONATUS.
Bolmande ur långpipan satt kyrkoherden i
Åstads patronella pastorat, Johannes Ostadius, på
lördagskvällen i sitt ämbetsrum och slog vid skenet
av två osande talgljus i sin predikosamling för
att bereda sig för morgondagens gudstjänst. Han
var en sextio års man, fetlagd med röd nacke,
storväxt och reputerlig.
Mellan rökpustarna utstötte han små
miss-lynta grymtningar, egentligen små oskyldiga
svordomar, ty han var icke i stånd att finna sin gamla
predikan för första söndagen i december, och det
var just den han behövde nu. Det var en särdeles
utmärkt predikan, det kom han ihåg, och den hade
aldrig förfelat sin verkan.
Om läsaren möjligen stöter sig på att
kyrkoherden småsvor, bör han betänka, att denna
berättelse spelar A. D. 1840, och då var man icke
så noga med sådana bagateller. Bönderna
förstodo endast den rejäla, osminkade svenskan, och
sådant läder skulle sådan smörja ha. Prästen var
då mera än nu församlingens verklige herde, han
slog och helade, röt och tröstade, tog sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/guldglas/0147.html
