Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jus patronatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bordet som hämnd för två gångers frånvaro, och
det betydde några dagars fruktansvärda
koppar-dängare — — men se där fanns ju predikan!
Han såg noga efter, om alla bladen voro i behåll
— jo, det ägde sin riktighet! För resten skulle
det bli ganska trevligt att få en kille igen, när
han tänkte efter. Vid hans ålder hade man
rättighet att ha vanor, och en oskyldig kille hos
hans välgörare och vän — — — och, det var
sant som fanken, de skulle prova den nya
bourgognen och det nya rhenska — det var alltså en
bemärkelsedag. Ja, Herren låter vinet växa till
människans vederkvickelse, efter den tunga
arbetsdagen! Hå hå, ja ja!
Nu kom Maj-Lotta och annonserade att
kvällsvarden var färdig. Hon hade dåliga nyheter att
förkunna. Två av de bästa korna hade fått
trumsjukan, och lagårdsdrängen hade försökt med
både terpentin och kalkvatten, men utan resultat,
Så det såg riktigt illa ut. Detta sökte kyrkoherden
så, att han måste ta en liten sup
konvaljebrännvin till raggmunkarna, hans favoriträtt fortfarande
trots tio år vid Egyptens köttgrytor.
Efter maten läste han den vanliga
tacksägelsen med något förströdd min, ty hans tankar
voro upptagna av trumsjukan, middagen och killen,
men detta var ju mänskligt och förlåtligt. Han
som rannsakar hjärtan och njurar kände ju sin
tjänare.
Och när han krupit ned i den pompösa
tvåmanssängen av betsad björk med Immaculée
conception i kopparstick ovanför huvudgärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
