Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
got, som var allmänt bekant. I hans hus gick frikostigt
till; han gav lysande fester och var den artigaste av alla
artiga värdar. Han hade därjämte en ung, vacker fru, och
i hans salonger såg man alltid vackra, rika flickor och män
av börd.
Man ville veta, att han i all hemlighet arrangerade
giftermål för den rika och eleganta världen; ty om det kom
någon rik, ful engelska till Wiesbaden, för att få sig en
man, behövde hon blott bli införd i monsieur d’Orbeaus hus,
och man kunde vara säker på, att hon icke skulle lämna
badorten utan att vara förlovad. Var det någon mor, som
ägde vackra döttrar utan egentlig förmögenhet, strax reste
hon till Wiesbaden, gjorde bekantskap med d’Orbeau, och
innan badsejourens slut voro döttrarna förlovade med rika
män.
Efter att nu hava erhållit denna kännedom om monsieur
d’Orbeau, skola vi göra ett besök i hans hem.
Hela första våningen av sitt hotell bebodde han själv,
de övriga voro upplåtna åt badgäster.
Det var på förmiddagen. Man hade slutat dricka brunn
och promenera. Var och en, som icke ägnade sin
förmiddag åt det gröna bordet, hade återvänt till sin boning. Så
även monsieur d’Orbeau.
I ett väl möblerat, med bokskåp och skrivbord försett
ar-betsruin satt den förslagne fransmannen. Han blickade
stund efter annan på klockan. Den slog tolv. — Steg
hördes i förmaket, dörrgardinerna skötos åt sidan och en
betjänt anmälde:
»Lörd Casterton!»
Edvin trädde in. Han hälsade på den djupt bugande
värden med en böjning på huvudet, kastade sig ned i en emrna
och sade, i det nan såg på sitt ur:
»Ni har fått vänta, men jag kan ej hjälpa det.»
»Mylord, det är alltid en ära för mitt hus, att ni velat
träda över dess tröskel, och det har varit mig kärt att få
mottaga ett så utmärkt besök, att jag med nöje väntat»,
svarade fransmannen artigt.
»Och jag, monsieur», inföll Edvin, »fruktar att ni aldrig
skulle vunnit denna lycka, om jag icke fått det infallet att
helt huvudstupa vilja gifta mig. — Då jag bad er vänta
mig i ert hem, skedde det därför, att jag behövde er hjälp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
