Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
123.
för handen, så hade Armidas uppträdande alldeles
förstört denna sinnesstämning.
Elviras utseende var stelt och Edvins tankfullt.
»Det torde vara tid att ni går till vila», sade Eivira;
»jag får därför önska er en rolig natt. Jag hoppas att
endast glada och leende drömmar skola uppvakta er under
detta tak.»
»Vad, ämnar ni redan lämna mig?» frågade Edvin,
liksom väckt ur en dröm.
»Vi hava midnatt; det är således icke för tidigt.»
Elvira böjde på huvudet och räckte Edvin handen.
Han fattade och ville kvarhålla den, men hon drog sig
undan och gick med hastiga steg mot dörren.
Möjligtvis hoppades hon att han skulle komma efter och
söka kvarhålla henne; men hon misstog sig. Hon kände
icke detta stolta och föga böjliga lynne. Edvin lät henne
obehindrat gå ur rummet.
När han befann sig allena, kastade han sig i en fåtölj.
»Galenskaper», mumlade han, »att ens för några flyktiga
ögonblick söka förändra hennes och min ställning! — Hon
vill det icke. Det synes, att hon icke tål att jag
överstiger den gräns hon utstakat. Om hon ej ägde ett så
intagande yttre, skulle jag avsky henne. Jag kan aldrig
förlåta henne det känslolösa beteende hon visat mig. Bort
därför med alla tankar på henne, som glömmer, att hon
har en hustrus skyldigheter mot sin man!»
Edvin uppvecklade ett litet papper, som han höll i
handen, bifogande i tankarna: »Låt se vad det innehåller!
Armida smög det i min hand, under det vi sökte
annotationsboken.»
Edvin kastade ögonen därpå ; men han hade knappt
hunnit uppfatta innehållet, förrän han sprang upp från sin
plats, utropande: »Om denna anklagelse vore sann.. .
om ...»
Därpå gick han hastigt ur salongen över matsalen och in
till sig.
Det var morgon.
Ännu sovo gästerna på Timasjö; meti härskarinnan på
det vackra godset hade redan länge sedan lämnat sitt sov-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
