Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
Edvin åhörde berättelsen med sammanrynkade ögonbryn
och sade, då Elvira tystnade: »Det skulle varit önskligt,
Elvira, att ni icke haft den obetänksamheten att förmå hr
Brogren att ingå vid legationen här. Ni har därigenom
ådragit er ett obehag, som nu kan leda till ett ännu större
genom tvisten mellan honom och Lembourn. Den senare
hör icke till dem, som låta förolämpa sig utan att kräva
upprättelse.»
»Jag förstår icke», inföll Elvira och såg helt förvirrad
på mannen, »vad ni menar med att jag förmått Carl
Brogren att gå in vid legationen här.»
»Mina ord tyckas icke behöva någon förklaring»,
svarade Edvin stolt, »därtill äro de allt för tydliga. Jag är
emellertid fullt förvissad om att ni på senare tiden önskat,
att ni aldrig varit orsaken, att han valt Englands
huvudstad till den plats, där han skulle börja sin diplomatiska
bana.»
Elviras kammarjungfru inträdde nu, sägande: Mr
Lem-bourns jockey är därute och anhåller att mylord måtte
besöka hans herre, som lär vara illa sårad.»
Edvin skyndade ögonblickligen ut ur rummet.
De timmar, Elvira tillbragte från det Edvin avlägsnade
sig till dess han återkom, voro långa som sekel. Hon hade
hela dagen suttit vid fönstret och spejat utåt gatan för att
få se Edvin återvända; men han kom icke.
Ovisshetens alla kval hemsökte henne, och hon tyckte
att minuterna förvandlades till timmar av bittra lidanden.
Äntligen — det hade redan börjat mörkna — fick hon
se sin mans ståtliga figur. Han nalkades med långsamma
steg. Det var ett något i. hela hans hållning, som kom
Elvira att rysa; ty så gick icke den, som medförde ett
hoppgivande budskap.
Nu var han vid porten. Elvira sprang till dörren och ut
ur rummet. Hon flög genom våningen och stod i stora
salongen, då Edvin inträdde dit. — Hon ilade emot honom,
fattade om hans armar med båda händerna och utropade:
»För himlens skull, Edvin, säg, hur är det?»
Varje drag i hennes ansikte uttryckte ångest.
»Sidney Lembourn är död», svarade Casterton i dyster
ton.
Hon stirrade ett par sekunder på sin man, därefter loss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
